Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

Det trodde man inte, på 90-talet, att en TV-intervju med Persson skulle kunna upplevas som… tja, bra TV! Nu på söndag ska han kommentera S i Agenda och frågan är varför detta plötsligt ter sig särskilt sevärt.

Dels är Göran Persson skarp, kul och egensinnig, dels har S-företrädare under lång tid lämnat så mycket övrigt att önska. Kombinationen gör Agenda-intervjun nu på söndag värd en alldeles egen bloggpost!

Arkiv

PJ Anders Linder

Peggy Noonan, en gång talskrivare i Ronald Reagans Vita hus, nu lysande kolumnist i Wall Street Journal, tar upp Barack Obamas förändrade relation till sina meningsmotståndare. Vi talar nu inte om mer fanatiskt lagda figurer, som av olika skäl avskyr Obama, utan om vanliga väljare som helt enkelt har andra åsikter än sin president: Förr var det just så, de var av annan mening. Men nu börjar en allt djupare misstro göra sig påmind. Och, menar Noonan, det är Obamas fel. Hans krets är för trång, den har ett inuti-den-demokratiska-maskinen-perspektiv och sätter sina käpphästar framför medborgarnas önskemål.

PJ Anders Linder

”Så höjde politikerna elpriset, skyllde på marknaden och lät dig betala.” Så lyder undertiteln på Maria Erikssons bok Dubbelspelet. Den kom ut för ett tag sedan, men jag har läst den först nu – och kan verkligen rekommendera den. Elmarknaden och energipolitiken är snårskogar, men Maria Eriksson visar formidabel pedagogisk talang.

Maria Ludvigsson

Nu har den kommit! SOU 2012:25!!

Kanske få som fäster sig vid SOU-släpp, men just denna borde intressera. Inte minst dem som söker bostad. SOU 2012:25 heter även Enklare för privatpersoner att hyra ut sin bostad med bostadsrätt eller äganderätt, och som titeln antyder ger din visst hopp för bostadslösa.

Efter en inledning om hur dåligt bostadsmarknaden fungerar, kommer förslag på åtgärder för att något öka utbudet av andrahandsbostäder. Det är tre förslag som lyfts fram i pressmeddelandet om SOU 2012:25:

  1. Rätt för varje bostadsrättshavare att själv besluta om uthyrning
  2. Friare hyressättning vid privatuthyrning och kort uppsägningstid för hyresgäst
  3. Säker dispositionsrätt av sin egen bostad

Förslagen är inte på långt när tillräckliga för att i grunden förändra den så kallade bostadsmarknaden. Däremot kan det vara smart för att lösa en del av de akuta problemen på kort sikt.

Vi väntar på ”Det kommer mera..”

Maria Ludvigsson

Institutet för näringslivsforskning (IFN) rev av ett riktigt intensivt seminarium i morse. Nationalekonomen Christian Bjørnskov från Universitetet i Århus presenterade sina teorier om politiken och lyckan och det gjorde han med den äran. På den bakomliggande frågan om politiker kan skapa lycka svarade han No! Staten kan sätta ramar och upprätthålla lag och ordning så att vi själva har möjlighet att vara vår egen lyckas smed.

Det som definieras som lycka är heller inte av det slag som kan beslutas från i politiska församlingar. ”Lycka är begärd och skall verkställas” fungerar inte.

Ändå tenderar politiker allt oftare att identifiera ”vardagsproblem” och därefter konstruera politik som ska lösa våra problem och lämna oss i harmoni och balans, helt utan bekymmer. Det är en glidning mot en politik som även skapar vardagens innehåll och inte gör halt vid ramverk och rättstrygghet.

Målsättningen mesta möjliga lycka till så många som möjligt är grundläggande för utilitaristerna. En filosofisk skola som frånser varje människas okränkbara värde. Lycka ska då förstås som den sammanlagda ”mängden” lycka i världen och då kan tio människors euforiska lycka rent matematiskt uppväga 100 människors olycka. En människa kan lätt offras om det innebär att 100 andra blir lyckliga av det.

Det finns tillräckligt många anledningar att styra undan politiker som börjar utlova lyckligare medborgare. Ibland, tycker jag, kan man nästan ana att de finns lite varstans, angelägna att lösa våra vardagsproblem.

 

Claes Arvidsson

Försvarsminister Sten Tolgfors avgår på egen begäran. Vid presskonferensen i Rosenbad hyllade Tolgfors sin egen insats för att reformera försvaret och framhöll att när den sista pusselbiten nu var lagd var det dags att lämna jobbet. Som vanligt kännetecknades beskrivningen av sol och vår.

I själva verket lämnar Tolgfors ett korthus efter sig.

På en punkt vill jag dock ge Tolgfors en eloge innan jag sätter punkt; efter en sen start har han visat ett starkt och viktigt engagemang för de svenska soldater som med livet som insats strider för freden.

PJ Anders Linder

Om en halvtimme håller Fredrik Reinfeldt och Sten Tolgfors presskonferens för att berätta att Tolgfors avgår. Det ska bli mycket intressant att höra skälen. Hittills har man ju från Försvarsdepartementets sida varit konsekvent med att ministern inte gjort några fel i historien med FOI och Saudiarabien.

Daniel Persson

SvD:s Faktakollen gav igår Annie Lööf rött ljus för sitt påstående efter att hon hävdat i en tv-debatt att Konjunkturinstitutet sagt att Sverige fick 34 000 färre jobb när ingångslönerna höjdes 2009.

Det har fått Per Ankersjö att blogga om varför Faktakollen har fel. I korthet kan det sägas gå ut på att KI eller kanske snarare Juhana Vartiainen synes ha ändrat åsikt en aning sedan rapporten släpptes i oktober 2010.

Skulle det räcka för att slippa rött ljus? Ingen aning, men det är åtminstone ett ganska svagt sken i den röda lampan.

Claes Arvidsson

Socialdemokraternas nye hövding Stafan Löfven badar sig fram i opinionen. Trots att Löfven egentligen inte sagt eller gjort något alla surfar han på en framgångsvåg som stavas jag-är-inte-Håkan-Juholt. Kontrastverkan gör att det som annars skulle ha kunnat uppfattats som ”lite trög” i en negativ opinionsspriral i stället gör att han framstår som trygg och trovärdig.

Löfvens ekonomiska sherpa, Magdalena Andersson, har inte heller tagit bladet från munnen för  att berätta vilken färdriktning som S ska slå in på. Inför partiets vårmotion har hon i alla lättat något på förlåten även om det mest rör sig om försiktiga markeringar och inte skarpa förslag (TT 28/3). Hon är oroad över att långtidsarbetslösheten är för hög, och klagar liksom Anders Borg över att bankernas räntemarginaler också har bitit sig fast på en för hög nivå.

Och vem är inte oroad…

Till skillnad från Borg säger hon att samtidigt att ”det finns ett värde att ha välkapitaliserade banker för det tjänar bolånekunderna också på i längden”.

Medan det i Alliansen finns röster som vill öka tvångsdelningen i föräldraförsäkringen är det inte något Andersson röstar för. Inte heller hon är beredd att göra verklighet av det socialdemokratiska kongressbeslutet om obligatorisk tredelning av föräldraförsäkringen med sikte på 50/50. I stället betonar hon behovet av attitydförändringar i arbetslivet.

Det är ett säkert kort…

Enligt Andersson är det mesta bra som det är i partiets ekonomiska politik. Andersson flaggar lite vagt för att införa ett sysselsättningsmål. Den flaggan borde dock genast halas.

Att komplettera Riksbankens inflationsmål med ett sysselsättningsmål leder till målkonflikter och bäddar för problem; ett skäl till att USA byggde upp en ekonomisk kris var just att den amerikanska centralbanken, Fed, slog in på en ohållbar räntepolitik med sikte på sysselsättningsmålet.

Erfarenheterna från att föra in sysselsättningen som ett mål i den ekonomiska politiken är inte heller lysande. Det visade åren med Persson.

Andersson vill använda mål som styråra men säger samtidigt att ”man måste alltid sätta mål utifrån den verklighet man har för tillfället”.

Det innebär förhoppningsvis slutet för Socialdemokratisk överbudspolitik och inte att S – som ett annat stort parti – ska bygga hela sin politik på att lyssna in verkligheten.

Maria Ludvigsson

Sedan tidskriften Neo publicerade en intervju med Malmös omtalade borgmästare Ilmar Reepalu, har Reepalu givits tillfällen att förtydliga sådant som han tidigare kallat missförstådda uttalanden. Såväl DN som TT har publicerat intervjuer med Ilmar jag-är-missförstådd Reepalu. Dessutom har Reepalus partikamrater tillfrågats om de har förtroende för honom efter hans antisemitiska uttalanden. Löfven beklagar att Reepalu har varit otydlig men det beror väl på vad Reepalu vill ha sagt?

Efter ökade hatbrott och trakasserier mot personer i den judiska minoriteten i Malmö publicerade Skånska Dagbladet en artikelserie om stadens antisemitiska strömningar. Den politiska maktens huvudperson Ilmar Reepalu, som i höst varit borgmästare i 18 år, var med sina år som ytterst ansvarig politiker en självklar person att intervjua i artikelserien. Vad trodde han om hatbrotten och vad kunde de antisemitiska stämningarna bero på?

I intervjun säger Reepalu:

”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.”

Detta kan ju lätt tolkas som att det är Malmös judar själva som är skyldiga till och bär ansvar för att de hatbrott som riktas mot dem ska upphöra. Reepalu tillfrågas även om hur han ser på antisemitism och ger det märkliga svaret att han varken accepterar sionism eller antisemitism”. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att ana hur Reepalu jämställer sionism och antisemitism.

Situationen i Malmö föranleder intervjuer också i internationell press. The Sunday Telegraph ställer frågor till Reepalu och han förtydligar ytterligare sin inställning:

”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö.”

Även dansk TV ville veta, ställde frågor och fick av Reepalu veta att uppståndelsen i media ju visar vem som kontrollerar media.

Detta är bara några av Ilmar Reepalus uttalanden om de medialt uppmärksammade antisemitiska strömningarna i Malmö. TT:s intervju med honom den 22 mars, avslutar han med en trött och näst intill uppgiven kommentar. Han får frågan ”Ska du göra något särskilt nu för att försöka normalisera förbindelserna med judarna i Malmö och Sverige?” och svarar:

”Nej vad kan jag göra? De lyssnar ju inte.”

Det är väl precis det de har gjort? Lyssnat på Reepalus uttalanden.