Kommentar om det kommunala trotset

Häromdagen skrevs det på ledarsidan om en ny rapport från Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO). Texten kan läsas här. En kommentar angående rapporten har inkommit från Sveriges Kommuner och Landstings förbundsjurist, som har synpunkter på det empiriska underlaget enligt följande:

Jag kommenterade rapporten vid det seminarium den presenterades och var då kritisk till det empiriska underlaget. Det finns också en del annat att säga om de slutsatser som dras och de förslag som läggs fram, men jag stannar här vid att peka på att sanktioner  förekommer på flera områden.

På upphandlingsområdet finns upphandlingsskadeavgiften. Konkurrensverket kan ingripa med vite vid otillåten offentlig säljverksamhet. Otillåtet stöd till enskilda företag kan bli föremål för ingripande enligt statsstödsreglerna och på LSS-området är det möjligt att utdöma vite mot kommuner när beslut inte verkställs i tid. Dessutom finns det ett ansvar för tjänstefel också Sverige, som fungerar på samma sätt i kommunal verksamhet som i statlig. Frågan är om det påverkar synen på legalitet i förvaltningen.

Att bygga ett viktigt samtal om demokrati på en ensidig och förenklad bild, byggd på gammalt material  ger däremot inte rimlig bild av sakförhållandena.

När det gäller Gullspångsfallet vill jag särskilt påpeka att det inträffade redan 1985, för mer är  30 år sedan alltså…

Långt senare kom  Statskontorets rapport (2012:6) med en bred genomgång av laglighetsprövningsmål under fem år  (c:a 6.400 mål).  Den visade att det endast ett mycket litet fåtal kommunala beslut inte rättats när domstolen funnit att det kommunala beslutet skulle upphävas. För den intresserade finns de exakta siffrorna lätt att hitta i den ovan nämnda statskontorsrapporten (sidan 7-8).

Helena Linde
Förbundsjurist, Avdelningen för juridik,
Sveriges Kommuner och Landsting,