Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

SvD

SvD

Med anledning av Andreas Berghs kolumn ”KD-bidraget blev inte bra” (SvD 30/12-13) har Madeleine Lidman, Hemmaföräldras nätverk skickat en kommentar:

Andreas Bergh drar i sitt debattinlägg den 30/12 flera felaktiga slutsatser mellan vårdnadsbidraget och integrationen. Dessutom kan jag tycka att debattklimatet blir direkt oseriöst när man talar om att: ”vårdnadsbidraget lär knappast få välutbildade kvinnor tillbaka till spisen”. Vårdnadsbidraget handlar om föräldrar ska ha ett redskap för att pussla och trixa för att hitta en bra balans mellan familj och arbete under småbarnsåren. Det handlar om tid för barn och om politiska ramar som ger föräldrar möjlighet till det.

Vårdnadsbidraget är dessutom för litet i sin omfattning för att ge några stora samhällseffekter. Varför tesen om försämrad integration är felaktig har Marcus Svensson, Smålandsposten tidigare angivit flera viktiga skäl till:

• Vårdnadsbidraget gäller bara barn mellan 1 och 3 år, att jämföra med föräldraförsäkringen som sträcker sig längre.

• Vårdnadsbidraget är frivilligt för kommunerna. Malmö har inte infört det, men kvinnorna i Rosengård har knappast en bättre arbetsmarknadsetablering än kvinnorna i Rinkeby.

• Av ungefär 8 000 föräldrar som fick vårdnadsbidrag 2011 hade knappt 3 000 utländsk bakgrund – en majoritet var alltså infödda svenskar. Dessutom var de 3 000 inte ens två procent av de 155 350 personer med utländsk bakgrund som hade barn 1–3 år.

• Reglerna kring vårdnadsbidraget är utformade för att slå vakt om arbetslinjen och förhindra dubbelt bidragstagande. Det går inte att få vårdnadsbidrag om någon av föräldrarna under samma period får till exempel a-kassa, sjukpenning eller etableringsersättning.

Fokus i debatten ligger alltså helt fel och borde i stället handla om alla de föräldrar som bor i kommuner som INTE har vårdnadsbidrag och som därmed måste säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden, bara för att de vill stanna hemma längre. Med vårdnadsbidraget kan föräldrar som vill stanna hemma längre nämligen göra det – med en fot kvar på arbetsmarknaden, eftersom vårdnadsbidraget skyddar anställningstryggheten under tre år. Dessutom skyddas SGI:n, den sjukpenninggrundande inkomsten.

Alla barn är olika men det tar de politiska ramarna inte hänsyn till i Sverige, där vi subventionerar standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder, med stora belopp. Även de som är föräldralediga och lämnar bort äldre syskon till förskolan får ta del av en subvention på cirka 100 000 kronor per barn och år.

Hemmaföräldrarna som själva ansvarar för omsorgen om barnen, får förutom högre skatt på grund av särbeskattningen en liten kompensation i de kommuner som erbjuder vårdnadsbidrag: De får 36 000 kronor per barn och år, tills barnet är tre år. Stor skillnad i ersättning och stor orättvisa med andra ord.

Nej, vårdnadsbidraget har inte försämrat situationen för någon. Tvärt om har det var en valfrihetsreform som gett de familjer som haft förmånen att nyttja vårdnadsbidraget, den trygghet som de behöver för att våga ta steget och kunna stanna hemma lite längre – utan att förlora en fot på arbetsmarknaden.

Madeleine Lidman, Hemmaföräldrars nätverk

 

Andreas Bergh svarar:
Bästa Madeleine,

självklart kan man sätta högt värde på vårdnadsbidraget som redskap för att hjälpa föräldrar att hitta en bra balans mellan familj och arbete, och självklart kan man tycka att detta väger upp de negativa effekterna på integration och arbetskraftsdeltagande. Jag skrev kolumnen för att påpeka att de senare effekterna finns och att vårdnadsbidraget därför rimmar dåligt med regeringens fokus på just integration och arbetskraftsdeltagande.

När du hänvisar till Marcus Svenssons argument för varför tesen om försämrad integration är felaktig, vill jag emellertid be dig att tänka kritiskt själv, snarare än att låta Svensson hjälpa dig med argumentationen. Samtliga punkter är nämligen klockrena exempel på argumentationstekniska finter, påståenden som förvisso är sanna – men som inte står i strid med den åsikt de är tänkta att bestrida.

Låt mig gå igenom de fyra punkterna och visa vad jag menar:

• Vårdnadsbidraget gäller bara barn mellan 1 och 3 år, att jämföra med föräldraförsäkringen som sträcker sig längre.
> Det faktum att föräldraförsäkringen sträcker sig längre hindrar naturligtvis inte att vårdnadsbidraget har effekter på arbetskraftsdeltagandet.

• Vårdnadsbidraget är frivilligt för kommunerna. Malmö har inte infört det, men kvinnorna i Rosengård har knappast en bättre arbetsmarknadsetablering än kvinnorna i Rinkeby.
> Det faktum att kvinnorna i Rosengård inte har bättre arbetsmarknadsetablering än kvinnorna i Rinkeby säger inget om effekten av vårdnadsbidraget eftersom det finns flera andra faktorer som spelar roll. Den relevanta frågan är hur arbetsmarknadsetableringen för invandrarkvinnor i Rosengård skulle se ut om Malmö också införde ett vårdnadsbidrag.

• Av ungefär 8 000 föräldrar som fick vårdnadsbidrag 2011 hade knappt 3 000 utländsk bakgrund – en majoritet var alltså infödda svenskar. Dessutom var de 3 000 inte ens två procent av de 155 350 personer med utländsk bakgrund som hade barn 1–3 år.
> Argumentationstekniskt är detta argument som att påpeka att de flesta som dricker alkohol inte dör i drunkningsolyckor: Det är sant, men det hindrar inte att alkoholpåverkade är överrepresenterade i denna grupp. Det faktum att de flesta som får vårdnadsbidrag är svenskar, eller att de flesta invandrare inte får det, hindrar inte på något sätt att invandrare är överrepresenterade vad gäller användande av bidraget.

• Reglerna kring vårdnadsbidraget är utformade för att slå vakt om arbetslinjen och förhindra dubbelt bidragstagande. Det går inte att få vårdnadsbidrag om någon av föräldrarna under samma period får till exempel a-kassa, sjukpenning eller etableringsersättning.
> Argumentet visar att reglerna är utformade för att förhindra dubbelt bidragstagande, men säger inget om arbetslinjen. Arbetslinjen är förvisso något av ett gummibegrepp, men jag har aldrig sett någon tänja det så långt som till att hävda att vårdnadsbidraget slår vakt om arbetslinjen. Det väsentliga i sammanhanget är att både föräldraförsäkring och a-kassa konstruerats med arbetsincitament genom att ge betydligt mer till den som etablerat sig på arbetsmarknaden. Detta är vad som i socialförsäkringssammanhang ofta kallas arbetslinjen, och det är uppenbart för de flesta att vårdnadsbidragets utformning avviker kraftigt från denna.

Statistiken från SCB är tydlig. Hävda gärna att vårdnadsbidraget har andra fördelar som väger upp de konsekvenser jag beskrev, men avstå gärna från argument som grumlar debatten.

Mvh

Andreas Bergh
 

 

Arkiv