Alla sätt att fylla kyrkan är inte alls bra

Apropå Mer Gud i kyrkan, ledarsidan 14/7. I DN:s Stockholms bilaga intervjuas idag biskop Eva Brunne och domprost Hans Ulfvebrand om sjunkande medlemstal och kyrkans relevans. Ingen av dem kan enligt artikeln förklara varför gudstjänstdeltagandet har ökat i Stockholm, 80 000 fler besökare i år än förra. Det är naturligtvis besvärligt när kyrkans ledning inte själv förstår varför människor kommer till kyrkan.

Lika bekymmersamt är det att de heller inte kan svara på hur färre ska lämna kyrkan. ”…ingen vill komma med ett färdigt recept på hur man ska locka fler besökare till stiftets kyrkor.” Men ett par idéer har de. Bön och konfirmationsläger är viktiga liksom, enligt Eva Brunne, filmvisning. Filmvisning har man enligt Brunne i hennes egen kyrka ett par gånger om året. Detta trots att film visas även på biografer, som hon uttrycker det. Möjligen är det just det som är problemet. Kyrkan försöker ”erbjuda” sådant som finns över allt i samhället, istället för att ge det för ett trossamfund unika.

Domprosten föreslår ”Jacobs kyrka som ett centrum både för dem som vill komma in till city och ha konferenser och dem som vill ha symbolgemenskap”. Kyrkan som konferenslokal kan möjligen vara en lukrativ affärsverksamhet men inte mer. Exakt vad domprosten menar med ”symbolgemenskap” framgår inte av artikeln.

Det är tveksamt om det är som rubriken antyder att ”alla sätt är bra för att fylla kyrkan”, ”pingis, film och fest”. Borde det inte finnas sätt som främst passar kyrkan och har med hennes uppdrag som trossamfund att göra? Att det är det för kyrkan unika som också kan göra henne relevant? (Och man bör kanske fråga sig om detta unika verkligen utgörs av film- och konferensmöjligheter?)