Nattvandrarstaten i Härjedalen

I SVT nyligen kunde vi ta del av en dokumentär skildring av Tensta, där en grupp unga före detta (samt även aktiva) kriminella utnämndes till trygghetsvärdar och ungdomsledare. Tanken var, får man anta, att ansvaret skulle hålla dem på rätt sida lagen, men de signaler som sänds ut när en kommun belönar kriminalitet med makt och position är förstås högst olämpliga. (Läs mer om dokumentären på Neobloggen här.)

Att det är misslyckat att ge kriminella position i ett samhälle där man önskar bekämpa kriminalitet är förstås huvudlöst, men däremot behöver det inte vara dåligt att blanda in civila i trygghetsarbete alltid. Nattvandring och liknande insatser har sin plats och poäng i ett samhälle. Men grunden för sådana insatser måste vara ett eget engagemang, att man vill bidra till just trygghet och lugn.

Det finns många exempel på samhälleliga uppgifter som sköts av det civila. Häromdagen beklagade jag att Brottsofferjourens viktiga arbete såväl med brottsoffer som med vittnen inte uppmärksammas och ges tillräcklig uppskattning i den rödgröna budgeten. Andra viktiga insatser som sköts nästintill helt civilt och ideellt i Sverige är Sjöräddningen.

Det är inte fel att detta sker, men det vi bör vara aktsamma på är om staten börjar dra sig undan sina kärnområden och förpliktelser gentemot medborgarna – för att vältra över ansvaret på ideella krafter. Per Gudmundson skrev om detta fenomen för en tid sedan och myntade då begreppet ”nattvandrarstaten”, vilket definierades enligt följande:

”Nattvandrarstat -en -er. Samhälle där statens uppgifter maximeras i allt utom att garantera medborgarnas grundläggande trygg- och säkerhet. Försvar, rättsväsende och katastrofberedskap sköts ist av frivilliga. Se Sverige.”

Idag läser jag i Sundsvalls tidning om en 25-åring i Messlingen i Härjedalen, som väcktes av telefonen vid fyratiden på natten. Det var polisen som ringde eftersom man fått ett larm om ett knivdrama i ett hus i närheten av 25-åringens. Nu ville polisen att 25-åringen skulle bege sig till huset och kolla läget. Sundsvalls tidning skriver:

”Han fick en kort redogörelse om att en man i en sportstuga inte långt från 25-åringens bostad sannolikt blivit allvarligt knivhuggen och därför skulle denne intet ont anande unge man åka dit och försöka göra det bästa av situationen.

– Jag tog med mig ett bollträ för att kunna försvara mig, berättade 25-åringen för rätten under måndagen.

Innan han svängde in på gården till den aktuella sportstugan ringde han polisen en sista gång för att försäkra sig om att de verkligen tyckte att han skulle gå in. Den polis som svarade då hade en helt annan uppfattning.

– Men mottagningen var dålig och samtalet bröts, förklarar 25-åringen.

Och då stod han helt plötsligt på gårdsplanen. Där kom dessutom den nu åtalade mannen. Han räckte händerna i vädret och sa att han gav sig.

25-åringen lyckades låsa in honom i en bastu i väntan på polisen. Närmaste patrull hade befunnit sig 20 mil bort denna natt, den 30 september.”

Jag läser artikeln med stigande misstro. Kan detta verkligen stämma? Jag menar, jag känner till begreppet envarsingripande och så, men jag trodde inte i min vildaste fantasi att man kunde bli beordrad av polisen att utföra dem. Förvisso är Härjedalen glest befolkat och säkert har polisen långt till varje vrå. Men så här kan vi inte ha det. Om detta stämmer har vi tagit ett steg närmre Per Gudmundsons nattvandrarstat.