X
Annons
X

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

För Sverigedemokraterna kommer invandring och utlänningar på första plats i politiken. Sedan dröjer det innan det kommer något alls. SD har dock politik för andra frågor. Också denna bör skärskådas, inte minst eftersom det fördjupar bilden av partiet.

Med några ögonblicksbilder från EU-nämnden kastar dess ordförande Carl B Hamilton (FP) i en Brännpunktsartikel ljus över var SD står i några centrala utrikespolitiska frågor i EU. Det är svårt att inte bli mörkrädd.

Konkret handlar det om ställningstaganden i EU-nämnden om Doharundan, inventering av mänskliga rättigheter, stöd till försoningsprocessen efter det ryska blixtkriget mot Georgien.

Det där med ökad frihandel är inte så viktigt för SD. Om Doharundan skulle gå i mål finns det risk för ”snedvriden konkurrens som kan komma att hota arbetstillfällen”.

Det där med mänskliga rättigheter i andra länder är inte så viktigt för SD, som i stället menar att ”vi måste faktiskt acceptera att det finns vissa kulturella skillnader mellan länderna” och särskilt om det finns kommersiella fördelar att hämta.

Det där med stöd till Rysslands grannländer avfärdas med ord som att ”ge lite mänskligt stöd till motparten och exponera litet demokrati”. EU ska inte ”störa en supermakt som är stark både militärt och ekonomiskt”.

SD i tre punkter:
* Klassisk protektionism – motsatsen till vad som har gjort Sverige rikt.
* Mänskliga rättigheter – för SD är det inte ett universellt värde.
* Ryssland – Inte ens de baltiska staterna kan säkert räkna med stöd från SD.

Arkiv