Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Therese Bohman gör idag en klok poäng i Expressen, som sedan utvecklas och exemplifieras ännu bättre av debattören Susanna Pettersson. Det handlar om Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson, som blivit alla kvinnors förkämpe i mediebruset. Därhelst en olämplig bild av kvinnan dyker upp står han redo att sabla ner den med initierad bildanalys och döma ut avsändarna. Eller?

Nej, Bohman är inte så övertygad om Genusfotografens ädelhet och förträfflighet. ”Moralism förklädd till omsorg om unga tjejer”, konstaterar hon bistert. Och nog känns den aningen synnerligen befogad när man sedan tar del av Petterssons uppställning av exempel på när Genusfotografen tolkar bild. För det blir faktiskt väldigt märkligt. En del av tolkningarna kommer jag ihåg att jag själv har läst och reagerat på, annat är nytt för mig. Bakom varje kort kjol, varje särad benuppsättning anar Tomas Gunarsson tvång och förtryck, perverterad, ja rentav brottslig, sexualitet. Pettersson skriver:

 

”Gunnarsson berövar gång på gång kvinnor agens i sina, i mitt tycke, rent sexualfientliga bildtolkningar. Den givna premissen är att kvinnor aldrig skulle kunna välja dessa sexuella uttryck själva. Ingen kvinna skulle självmant krypa över ett bord med suktande blick eller bita sig i fingret som en provokativ lustdrypande come-hither-gest på bild. Det är en manlig och förtryckande blick, eller med Gunnarssons egna ord ”patriarkatets våldsamma gisslantagning av kvinnobilden”.

Det är som att Tomas Gunnarsson inte för sitt liv kan förstå att en kvinna själv kan vilja och har rätt att välja att vara sexuell på andra vis än de han själv stämplar som godkända. Det passar till exempel utmärkt med sexualitet på bild när hans favoritfotograf Arvida Byström porträtterar den och ”frossar loss totalt i rosa, gurlesk flickighet, queerfeminism, gif-animationer och mens”. Den godkända sexualiseringen har queer-blick, den skamfyllda sexualiseringen är heterosexuell till sin natur.”

 

Jag vet i alla fall vems blick jag tycker är obehaglig, avslutar Pettersson sin bloggpost, vars rubrik uppmanar den noble genusfotograf att ta bort händerna från hennes kropp. Hon har en stor poäng, tycker jag.

Arkiv

Fler bloggar