Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Det grälas för fullt om höstbudgeten, och i den förväxlingskomedi som är modern svensk politik kommer replikerna från ombytta håll. Socialdemokraternas Magdalena Andersson kritiserar regeringen för att höja utgifterna till den grad att överskottsmålet äventyras, medan Anders Borg anklagar S för att vara alltför återhållsamma. Samtidigt hävdar förre LO-ekonomen Sandro Scocco (Brännpunkt 29/9) att regeringen i själva verket stramar åt, men att man marknadsför åtstramningarna som stimulanser.

Alla har sin åsikt om hur många miljarder staten ska spendera. Vad man skulle önska är mer diskussion om vad miljarderna ska användas till – och hur de kan nyttjas på bästa sätt. Vi talar trots allt inte om resurser som flödar ut något magiskt ymnighetshorn på finansdepartementet utan om pengar som individer och företag ska avstå och betala i skatt.

Kan de känna sig trygga i förvissningen om att skattemedlen används på bästa möjliga sätt och att de får valuta för pengarna? Jag är tyvärr inte säker.

I den norska affärstidningen Dagens Næringsliv pågår en läsvärd serie om staten och utgifterna. Det är nyttig men inte upplyftande läsning. Professorn vid Handelshögskolan BI, Leif Helland, beskriver läget så här: ”Jag tror att det är mycket av pengarna vi använder över statsbudgeten vi inte vet vad vi får för.” I en artikel om sjukvårdspolitik beskrivs hur de ansvariga envisas med att driva igenom stora nationella projekt utan att först pröva idéerna i mindre skala. Rubriken: ”Övermannas av reformkåta politiker”.

Professor Lars-Erik Borge i Trondheim konstaterar att känslan av välstånd bryter ned viljan till hushållning: ”Norge är ett rikt land, och det är vissa saker som tyder på att man i stället för att effektivisera tjänsteproduktion beviljar mer pengar för att lösa problemet.”

Sverige är inte lika rikt som oljelandet Norge. Men här finns en känsla av att vi klarar oss bra medan andra i EU går på knä, och att restriktionerna som de kämpar med inte gäller för oss. Vi satsar medan andra får spara, har blivit en slogan från regeringshåll.

Det stämmer att det bättre för Sverige än för många andra. Men relativ framgång är inget skäl till slöseri. Statsutgifterna är lika mycket medborgarnas pengar oavsett om det går bra eller dåligt i ekonomin. Det finns alltid skäl att utvärdera, följa upp och vara sparsam, och här finns stora brister i dag.

Framför allt är det slående hur få partier och politiker som profilerar sig på att stoppa slöseri och ge bättre valuta för pengarna. Hur många av höstens budgetutspel har handlat om att staten ska sluta göra något eller att något har blivit billigare?

Möjligen håller vi lite bättre i pengarna än Norge, men det finns väldigt mycket kvar att göra.

 

Arkiv

Fler bloggar