Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Tobias Billströms ”blond och blåögd-fadäs” i vilken han poängterade att det inte var svenska medelålders damer med detta utseende som gömde flyktingar, utan landsmän till de gömda var ju inte direkt regeringens stoltaste ögonblick. Sedan dess lever migrationsministern på lånad tid och jobbar för att återvinna statsministerns förtroende.
Utöver det var Billström rätt noga med sitt förlåt. Han var inte vag. Tråkig och mekanisk, som Billström ofta är, absolut. Men tolkningsutrymmet var klent, ursäkten total. Till Aftonbladet sade han att tex ”Jag ber förbehållslöst om ursäkt för de kommentarer som jag har gjort”. Han inskärpte även att man ”inte ska fokusera på utseendet”, att han själv ”gjort fel och det finns ingen ursäkt för det”. Bland annat.

Man kan vara missnöjd med Billström ändå, förstås. Många tycker att bara det faktum att han alls nämnde något utseende är nog. Att han borde ha petats, ursäkt eller ej. Eller att man kanske kan förlåta, men det behöver inte göras med en bibehållen ministerpost. Det är olika. Alla har inte förlåtit. När Stefan Löfven talade vid S-kongressen häromveckan lovade han till exempel att bekämpa ”det rasistiska tänkesättet som till och med tagit sig in i regeringen”. Den föga subtila anspelningen på integrationsminister migrationsminister Tobias Billström som rasist togs emot väl i kongresshallen.

Om han nu tror det, varför kräver han inte Billströms avgång? tänkte jag. Det vore ju onekligen en rimligare reaktion.

I fallet Omar Mustafa är det ju nu andra som sagt oacceptabla saker. Det är lite svårt att ens dra paralleller från Billströmprylen till ”judar använder kristnas blod i bröd”, prat om tentakler och tankar på att bestraffa homosexualitet med döden, men låt oss strunta i rangordning och bara konstatera att de personer som Omar Mustafa har bjudit in är, tja, rätt olämpliga. Såvida syftet inte är att radikalisera folk.
Hur har Mustafas ursäkter sett ut då? Mustafa har försäkrat att han delar S värderingar och har därefter trasslat in sig i resonemang om att han och Islamiska förbundet har en metod där man ”bjuder in brett” och där dialog och debatt där argument sägs bli bemötta. Men huruvida det förekommit någon debatt är höljt i dunkel.

Det kan förstås  vara så att föreläsarna ifråga inte har talat specifikt om judars bröd och bögars död vid tillfällena, men alldeles oavsett så finns det liksom åsikter som bör vara graverande nog för att man ändå tar ett steg tillbaka. Om ledaren för Ku Klux Klan var en hejare på surdegsbak skulle jag ändå finna det märkligt om han framträdde på en matmässa ute i Älvsjö, liksom.

 

Detta ganska vaga har varit Mustafas pudel i några dagar. Jag tror inte att jag har varit ensam om att finna den nödtorftigt friserad. Stefan Löfven har emellertid funnit den adekvat och har rentav hjälpt till att komplettera dess luckor genom att fylla i saker som Mustafa inte sagt, som när han kommenterade saken igår:

Han har själv sagt att det var fel handlat, att han kommer att ändra på det och att han står upp mot antisemitismen.

Nå. Det hade han ju faktiskt inte sagt. Än. Men Löfvens uttalande visade sig vara en spådom för sent igår kväll publicerades en debattartikel på Aftonbladet. Och nu fick vi äntligen en lite mer förbehållslös version. Det avgörande finns där:

Min mening är att inga sådana personer bör bjudas in om de inte starkt tagit avstånd från sina tidigare hatfyllda uttalanden. Detta behöver vi vara mycket bättre på att säkerställa.

Tack. Skönt.

 

Man kan vara missnöjd med Mustafa ändå förstås. Många tycker att bara det faktum att han alls bjöd in dessa figurer är nog. Att han borde ha petats, ursäkt eller ej. Eller att man kanske kan förlåta, men det behöver inte göras med en plats i partistyrelsen. Det är olika. Alla har inte förlåtit. Just Stefan Löfvens förtroende har Mustafa haft hela tiden, men andra sossar är oroade. En del tilll och med lämnar partiet. Och nu börjar det gruffas om en tweet där Mustafa föreslår att Sverige skickar in Jas-plan mot Israel…

Dock. Mustafa har faktiskt pudlat nu – mer gediget så. Det märkligaste med den här historien är nästan inte han. Nyheten om Islamiska förbundets föreläsarsmak är ju faktiskt inte ny för någon. Det märkliga är hur Löfven och Jämtin har gjort sig antingen oanträffbara eller dumma hela veckan. Löfven har fyllt i saker åt Mustafa innan Mustafa själv sagt dem. Och när Jämtin uttalade sig tidigare i veckan lät det som att hon aldrig träffat karln:

Han ska ge uttryck för våra värderingar och jag antar att han gör det, eftersom han sedan tidigare är aktiv i partiet, och vi ska fortsätta jobba tillsammans i partistyrelsen.

Igårkväll rapporterade SVT att partikamrater försökt uppmärksamma Carin Jämtin på de antisemitiska kopplingarna redan för cirka ett år sedan, efter att Mustafa nominerats. Hon måste ha glömt bort det.

 

Alltså. När Tobias Billström uttalade sig korkat slog Reinfeldt honom så hårt på fingrarna att det skapade förvåning. ”Jag kan inte tänka mig något exempel från svensk politisk historia där en statsminister riktat så pass hård kritik mot en ledamot i regeringen”, sade statsvetaren Tommy Möller.

Omar Mustafa har bjudit in människor så topp tunnor rasistiska att det saknar motstycke. Han har över huvud taget inte hängt löst under veckan, inte för en sekund. Partitoppen har väntat ut stormen. Bortförklaringarna från sidotrupperna har varit rent pinsamma, som när Peter Weiderud bloggar att Mustafa ”är för hbt-rättigheter och är pappaledig” eller när han säger i radio att: Det som är rasism i ett sammanhang har en annan betydelse i ett annat sammanhang.

Huh? Weiderud får gärna förklara i vilket sammanhang blod i brödet är lite mer skojsigt och lite mindre rasistiskt…

Vet du vad, Löfven? Häromdagen lovade du dyrt och heligt att bekämpa ”det rasistiska tänkesättet som till och med tagit sig in i regeringen”. Tycker du att du har gjort det den här veckan? Och andra veckor? Hur har det varit då?

 

Arkiv

Fler bloggar