Samhällsdebatten är en kvinna

Vi har en samhällsdebatt som lider av allsköns brister. Den är pladdrig. Den är okunnig. Den tjatar hela tiden. Den är passiv-aggressiv. Och alldeles för känslosam. Den behöver avfeminiseras. Eller så behöver vi fylla begreppen vi använder för att beskriva det feminina med nytt innehåll. Är det verkligen en exklusivt manlig angelägenhet att tala tydligt och och nyktert om aktuella frågor?

Nä. Såklart inte. Och oroa er inte. Jag är inte allvarlig. Jag undrar mest hur det tjänar någon politiskt debatt att spåna runt och ge kön åt helt vanliga sakfrågor som inte behöver könas?

”Det stora problemet med patriarkatet är att det skapar ett språk som gör det omöjligt för oss att prata om helheter. Vi delar upp den mänskliga upplevelsen och kallar vissa delar för ”manliga” och andra för ”kvinnliga”.”

Så skriver Katrine Kielos i dagens DN, under rubriken ”Klimatförändringen är en man”. Men vem är det som ”skapar ett språk” och ”delar upp” egentligen? Patriarkatet är ju en bekväm motståndare som inte kan svara, men jag skulle nog säga att Kielos själv bidrar i allra högsta grad till detta problem. Det är ju hon som skriver stort uppslagna artiklar där en komplex politisk fråga plötsligt blir kulturessä om idéer om könens egenskaper. Det är ju hon som skriver en bok där ekonomin synas genom att tillskrivas mansegenskaper?

Om man nu tycker att detta språk är fel sätt att tala om samhällsfrågor på, varför framhärda i att beskriva allt med detta språk? Det enda som händer är att det uppstår en helt perifer debatt om huruvida beskrivningen av könen är rätt, alternativt – om man köper själva beskrivningen – att det uppstår en minst lika perifer debatt om hur det ena könet måste skapas om. Förlåt, men jag tror inte att vi räddar klimatet genom att göra det till en fråga om att förändra könsrollerna. Den saken har inte direkt rykte om sig att vara snabbt avklarad…

Som ledarskribent och del av tyckarsfären förväntas man ofta kunna leverera texter om allt. Det är ett hantverk och man lär sig sätta sig in i ämnen snabbt eller hitta relevanta vinklar. Ibland tvingas vi skriva om frågor vi egentligen inte behärskar så väl som vi skulle önska. Ibland kanske vi själva väljer att bredda oss och införliva fler ämnen i stallet av åsiktsfålar.

Inte för att vara sån, men för mig ser detta mest ut som en klimattext skriven av en skribent som inte behärskar ämnet och som därför valde den vinkel hon kände sig mest hemtam med. Det kan för all del funka ibland, men personligen tycker jag inte att det funkade särskilt bra denna gång.

Kielos avslutningsrad får avsluta också denna post:

”Vad ”en riktig man” är och inte är, kan faktiskt vara den mest centrala frågan i hela klimatdebatten.”

Det tror inte jag.