Annons

Ledarbloggen

Tove Lifvendahl

Tove Lifvendahl

I söndags skrev jag i söndagskrönikan om att bristen på simkunnighet bland unga på sina håll är ett bekymmer. Jag konstaterade att den kritikstorm från tongivande socialdemokrater (däribland Ulf Bjereld) som drabbade Tobias Billström (M) när han i en SvD-intervju som nyutnämnd talesperson i integrationsfrågor tog upp frågan tillsammans med många andra saker som han upplevde problematiska, var orimlig. Talande nog uteblev kritiken helt när Ibrahim Baylan (S) i den gångna veckan lyfte samma problem.

Ulf Bjereld replikerar nu min krönika på sin blogg och säger:

”Men debatten i mars i år handlade ju inte alls om svenska högstadieelevers simkunnighet. Debatten handlade om att Tobias Billström felaktigt påstod att svenska skolor gjorde särskilda undantag och särbehandlade barn till utlandsfödda föräldrar, utifrån religiös tillhörighet”.

Jag antar att Bjereld med ”debatten i mars” avser de anklagande debattinlägg som han och andra nämnda i min artikel gjorde efter SvD-intervjun. Det var ju själva poängen i min text; att han och andra hade ett val när de för sig själva avgjorde vad Tobias Billström sade i den där intervjun. Antingen kunde man först och främst läsa in att han var orolig för att många unga uteblev från sexual- och simundervisning, eller också kan man läsa som fan läser Bibeln och enkom göra den tolkning som S-debattörerna gjorde. Så självklart har Ulf Bjereld rätt i att debatten för hans del handlade om det han ville att den skulle handla om.

Eftersom det nu upprepat framkommit tydligt att simkunnigheten är ett problem (redan den 16/4 skrev Sanna Rayman om detta), ges återigen Ulf Bjereld och andra ett val. Man skulle kunna tänka sig en mer ödmjuk och resonerande inställning. Jag ger här ett förslag på hur man skulle kunna formulera sig:

”Det ordval ministern använde ledde för min egen del tanken åt att svensk skola skulle göra medvetna undantag. Men eftersom han själv backade från det ordvalet några veckor senare, men fortsatte framhärda med stöd i reda siffror att simkunnigheten var ett problem, får man väl anta att ministern hade ett ärligt uppsåt.”

Ulf Bjereld väljer dock en annan väg:

”Billströms uttalanden spred en felaktig bild av att svensk skola genom medvetna särskilda ”undantag” särbehandlade barn till utlandsfödda föräldrar och därigenom undandrog dessa barn möjligheten att lära sig simma. För spridandet av denna felaktiga bild fick Billström välförtjänt kritik, och den kritiken kvarstår.”

Här slår alltså Ulf Bjereld fast vad Ulf Bjereld tidigare uppfattade om Billströms uttalande, och berättar att han uppenbarligen har bestämt sig för att inte ändra uppfattning om saken.

Vidare skriver Ulf Bjereld: ”Tobias Billström gjorde sig till tolk för en identitetspolitik, där religiös identitet blev en förklaring till bristande simkunnighet och där frågan om simundervisning blev ett argument i integrationspolitiken” och ”Ibrahim Baylans förslag utgår inte från en identitetspolitik utan från en generell jämlikhetspolitik. Simkunnighet blir då inte en integrationsfråga utan en rättvisefråga, eftersom simkunnigheten är lägst i socioekonomiskt svaga områden.”

Den som läser den ursprungliga intervjun med Tobias Billström i SvD, konstaterar att stycket där simkunnigheten tas upp föregås av följande citat från minister/integrationspolitiske talespersonen, där han talar om att lagen måste gälla för alla:

”Det finns en tendens att man bedriver någon form av omvänd diskriminering; att man säger att det här berör bara en grupp som är utrikesfödda, det handlar om andra normer, en annan kultur. Men lagen måste gälla lika för alla”.

Man skulle kunna kalla även det uttalande för en jämlikhetspolitisk ambition. Och med en sådan i grunden går det lätt att konstatera att det finns områden där jämlikheten brister, som exempelvis deltagande i sexual- och simundervisning i skolan, vilket Tobias Billström sedan tar upp i intervjun. Med ordvalet ”det finns klasser i Malmö där så många som 25 procent av eleverna är undantagna från simundervisning” som han sedan sa var olyckligt (eftersom det fällde ner en förståelseridå för vissa), men med argumentet att ”det är anmärkningsvärt med tanke på att det är en kunskap som alla har rätt till”.

Ja. Om lagen ska gälla för alla gäller det förstås alla sorters lagar. Dels handlar det om lagar som förbjuder. Dels handlar det om lagar som ger rätt.

Mitt anspråkslösa förslag är att vi nu går vidare från debatten om ministerns ordval, vilket han redan den 14/4 själv sa var olyckligt, och väger de olika politiska förslag som framkommer kring detta på ett nyktert sätt. Ulf Bjereld ställer sig alltså positiv till Ibrahim Baylans förslag om att införa obligatorium för kommunerna att arrangera simskola på sommaren. Igår twittrade skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) att Stockholm redan gör så: ”I Sthlm erbjuds alla elever som ej klarar simningen sommarsimskola. Ca hälften av dessa deltar.”

Skulle man dra någon försiktig analys av detta kan man kanske ge Baylan delvis rätt och delvis bakläxa; sommarsimskola tycks kunna fånga upp en del av dem som inte deltar under skolterminerna, men kanske bara hälften. Vill man nå alla – och alla ska väl med? – måste man hitta andra verktyg också, vilket var precis det Tobias Billström talade om.

Arkiv