X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Min ledare om könsseparatism i offentliga miljöer som badhus har genererat väldigt mycket mejl. Uppenbarligen slår ämnet an en sträng och jag måste säga att det gläder mig särskilt att det kommer så många mejl från kvinnor som håller med. Jag kan väl förstå trevnaden och lockelsen i att emellanåt hänga i sammanhang som är ”girls only”, men jag föredrar om sådant reserveras till könsseparatistiska bloggar, herrklubbar och andra privata initiativ. Och när vi talar om nioåringar, som i det aktuella fallet, blir det än viktigare att vidhålla en jämlik syn på könen. Sådana här arrangemang skapar och sätter normer, något annat ska vi inte inbilla oss. Trevnaden är bedräglig om den samtidigt förstärker synnerligen ojämlika föreställningar om könen.

 

Nu läser jag i GP om ett annat exempel på könsseparatism i offentliga  miljöer. I en debattartikel berättar en läkarstudent om liknande krav inom vården:

”Jag och andra kvinnliga kursare på läkarlinjen kan berätta om flera exempel där vi, på grund av vårt kön, blivit bemötta på ett ytterst icke-respektfullt sätt från patienter som hänvisat till sin religion. Det brukar börja med att vederbörande inte vill hälsa genom att ta i hand och sedan eskalerar det till att man får lämna rummet vid undersökning. Inte sällan redan vid blotta åsynen av den kvinnliga läkarstudenten blir man hänvisad ut till personalrummet.

Nyligen hade en 17-årig patient från Afghanistan redan från början bestämt att han inte ville träffa kvinnliga läkare. Han hade på förhand uttryckt detta krav så att berörd mottagning fick anpassa sin schemaläggning av läkarna. Jag som läkarstudent gavs inte ens möjligheten att fråga om jag kunde få vara med och bara observera. Jag skulle kunna räkna upp många fler exempel.”

 

Även detta är förstås en orimlig sak att tillmötesgå. Det finns valfrihet i vården, man kan välja den husläkare man anser lämplig. Men att vid akutvård eller mer komplicerad vård kräva att schemaläggning etcetera anpassas efter könsseparatistiska preferenser är helt enkelt inte en rimlig förväntan. Bemanningen i vården är komplex nog som den är.

Det här påminner lite om något som alltid har irriterat mig och det är när kvinnor koketterar med att de aaaldrig skulle kunna förmå sig att gå till en manlig gynekolog för, usch liksom! Jag har aldrig begripit exakt vad tanken här är. Att manliga gynekologer per definition är perverterade eller att det finns anledning att tro att han skulle bli det vid just detta tillfälle? Varför då, i så fall?

Att unga tjejer håller på med sånt är väl sin sak, den tiden är kokett och överdriven och det hör till att peka på sitt mognande på, well, överspelande sätt. Men när vuxna kvinnor fortsätter att åma sig över att det på något sätt skulle vara läskigt med manliga gynekologer blir det smått larvigt. Kom igen, det är en professionell situation! Nog ska vi väl kunna vara vuxna och civiliserade med varandra?

 

Arkiv