Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Det har inte varit lätt hela tiden. Kristdemokraterna må vara ett litet parti, men även små partier har falanger och för nästan på dagen tre år sedan kulminerade splittringen i en sluten omröstning vid 2012 års riksting. Göran Hägglund hade utmanats av Mats Odell om partiledarposten, men besegrade honom med stor majoritet.

Sedan dess har Hägglund lyckats lappa ihop partiet ganska väl – en uppgift som givetvis har förenklats av att striden aldrig handlade om en konkret sakfråga, utan snarare om ledarskap och ett missnöje med att Hägglunds tid åts upp av statsrådsposten medan partiledarskapet rattades lite mer med vänsterhanden. På många sätt kan man kalla partiets missnöje en smula otacksamt. Hur ofta har KD ens ministrar som sitter i åtta år, hur ofta kan man säga ”check!” på så många kristdemokratiska förslag?

Det är ovanligare än att hänga kring fyraprocentsspärren, om man säger så…

I och med Hägglunds avgång lämnar också den siste partiledaren ur Alliansens urbesättning. Det är på något sätt följdriktigt efter höstens val. Nästa val blir en omstart med en ny Allians, vars förutsättningar i nuläget ser betydligt tuffare ut. 2006 var nyheten att man samlat sitt alternativ, att man fanns där som alternativ till ett tolv år gammalt S-styre. I valet 2018 kommer det inte räcka med nyhetens behag.

 

Hägglunds avgång kommer förstås att aktualisera de skiljelinjer som ännu finns i partiet. Vart går KD och vem leder dem ditåt? Det saknas inte namn, men det finns heller inget  namn som står ut som det självklara valet. I det yngre gardet finns flera profilstarka personer med driv, men de är kanske just lite för unga och lite för kompromisslösa för att kunna ena partiet på ett bra sätt. Många nämner nu Lars Adaktusson, som förstås har fördelen att vara ett redan bekant ansikte som på kort tid har blivit en viktig KD-profil. Hans partiförankring är dock förhållandevis svag och han sitter inte i riksdagen. Å andra sidan är det brister han delar med statsministern…

Personer som slår Adaktusson på fingrarna gällande partikarriär och strävsam tjänst i riksdagen på meritlistan är exempelvis före detta statsrådet Stefan Attefall och Jakob Forssmed.
Sen har vi förstås det ständigt återkommande temat ”dags för en kvinna”.
Är det dags för KD nu? Mycket möjligt. Det råder sannerligen ingen brist på kvinnor så chansen är stor att det blir könsbyte på partiledarposten. Partisekreteraren Acko Ankarberg, karismatiska kommunalrådet Ebba Busch Thor, den kommunikativt inriktade riksdagsledamoten Caroline Szyber är några av de namn som spontant anmäler sig.

I Studio Etts extrasändning tidigare idag uttalade KDU:s Sara Skyttedal att hon hoppas att partiet tar efter den öppna process som Centerpartiet haft. Den förhoppningen delar jag. De öppna processerna blir ofta de sakpolitiskt mest intressanta att följa.

 

Arkiv