Annons

Ledarbloggen

Johan Ingerö

Johan Ingerö

I skrivande stund sprider sig ett slags kedjebrevsliknande fenomen över Facebook. Mängder av människor sammanfattar på några rader vad som hänt i deras liv sedan 2001. Det handlar om studier och jobb, bröllop och skilsmässor, resor och upplevelser. Meningen är att belysa hur mycket som har hänt i vanliga människors liv, under de tio år som Dawit Isaak har suttit inspärrad i Eritrea. I ett läge där enskilda människor inte kan göra så mycket, blir manifestationer som denna ett sätt att påminna om det behandling som Isaak utsätts för.

En annan som uttalar sig om Isaac är den socialdemokratiska partisekreteraren Carin Jämtin, som i Expressen har ett i idioti svårslaget uttalande om ansträngningarna för att få hem Isaak till Sverige:

”Det tog 23 år att få hem Annika Östberg. Så lång tid ska det här inte behöva ta.”

Alltså, en person som vid två tillfällen dömts i en fri domstol för sin inblandning i tre människors död, betraktas av Jämtin som en rimlig jämförelse med en man som i tio år hållits fängslad utan rättegång i en av världens mest repressiva diktaturer.  Ibland räcker ord som ”Osmakligt” inte riktigt till.

Arkiv