Nej, det är ingen ”massövervakning”

Regeringen och Socialdemokraterna har gjort upp om att även Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen ska kunna begära signalspaning från FRA, rapporterade Ekot under måndagen. Och likt en ryggmärgsreflex kom kritik på bloggar och Twitter.

Bland rabiata piratpartister insorterar sig Moderata ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe, som inte skräder orden.

”Skrämmande” och ”massövervakning” och ”riktas mot den egna befolkning” och ”totalt ignorera den personliga integriteten”. Så låter det i ett sämre formulerat meddelande på förbundets hurtiga hemsida. Men lika snabbt som det går att skriva ett populistiskt pressmeddelande går det att googla fram fakta.

FRA får endast tillgång till en ytterst liten del av den telekomtrafik som passerar Sveriges gräns. Den som läser propositionen förstår att detta inte kommer förändras. Det är och kommer inte bli frågan om någon ”massövervakning”, som Bengtzboe påstår.

FRA spanar bara utifrån specifika uppdrag. Dessa specifika uppdrag omfattar endast specifika signalbärare som behövs för att utföra uppdraget, efter godkännande av Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (Siun). Med specifika sökbegrepp väljer FRA sedan bara ut relevant information, efter godkännande av Försvarsunderrättelsedomstolen.

Inget av detta förändras med den nya lagen.

Skillnaden är att uppdrag nu ska kunna ges av Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen. Till skillnad från tidigare då endast regeringen och Försvarsmakten var uppdragsgivare.

Uppdragen i fråga ska fortfarande ha de syften som redan nu är tillåtna, exempelvis kartläggning av internationell terrorism och gränsöverskridande brottslighet – som kan hota väsentliga nationella intressen.

Övervakningen är ”något som aldrig skulle tolereras utanför det digitala”, kommenterar Bengtzboe.

Men jodå, det monteras redan i dag dolda mikrofoner i människors hem. Det görs av den ”vanliga polisen” – inte bara Säpo och Rikskrim. Det sker helt utan kontroll av specialdomstolar eller inspektionsmyndigheter. Och det gäller brottslighet som långt ifrån hotar väsentliga nationella intressen.