Annons

Ledarbloggen

Siri Steijer

Siri Steijer

I Mälardalen och framförallt i Eskilstuna och Västerås riktas strålkastarljuset mot den vänsterextremistiska organisationen Revolutionära fronten. Den senaste tiden har personer i nätverket genomfört ett 30-tal attacker, liknande vendettor, mot meningsmotståndare på högerkanten. Från högerflanken har det skett knappa tiondelen så många angrepp.

 

I P4 Sörmland (6/8) intervjuas representanter från Revolutionära fronten och de berättar stolt om sina övergrepp. För dem spelar det ingen roll huruvida saker är lagliga eller ej och de ser inget fel med våldshandlingar. Däremot är det inget direkt personligt mot dem som får sina lägenheter vandaliserade eller sina hus målade med graffiti. ”Vi ser inte en person som är nazist som en dålig människa, en person som har gjort dåliga personliga val, utan vi ser det som en politisk motståndare, en politisk fiende”, säger de.

 

”Tror ni inte att dessa aktioner skulle kunna leda till en våldsspiral då”, frågar reportern och vänder sig till en av intervjupersonerna. ”Vad skulle du tycka om du och din sambo blev attackerade i ert hem?” Jo, han skulle ta det personligt, svarar intervjupersonen. Och han skulle bli arg. Men samtidigt skulle han försöka agera ”professionellt”, och se det som en politisk handling. ”Så du känner inte att det är dumt att sätta ribban där?” frågade reportern. ”Asså vi tänker inte riktigt på det sättet… tror jag. Om de skulle angripa mig i mitt hem så skulle det ju ses som en attack på hela organisationen. Och då skulle vi ju behöva göra en… motåtgärd.”

 

Organisationen har beslutat att lämna Sverigedemokraterna i fred. Enligt intervjupersonerna i P4 Sörmland vore det strategiskt dåligt att angripa rörelsen ”eftersom de blivit ett så stort populistiskt parti”. Däremot finns en uttalad strategi som går ut på att skrämma högeranhängare på väg in i eller redan i högerextrema nätverk. ”Vi har aktivt sökt upp och helt enkelt attackerat personer som vi anser har en militant fascistisk organisering, vilket är ett hot mot oss och även mot arbetarklassen och arbetarrörelsen på sikt, fysiskt, säger en av intervjupersonerna.

 

Det är uppenbart att de intervjuade inte har någon särskild strategi för att verkligen veta huruvida den attackerade är högerextremist eller inte. Och att de inte ger mycket för sådan faktakoll. Reportern fastnar dessvärre lite väl länge i de där frågorna om hur de säkerställer att måltavlan är högerextremist. Som om attackerna vore mer legitima om så var fallet.  Men det spelar ju ingen roll om den misshandlade är högerextremist eller inte; ingen ska behöva bli misshandlad för sin åsikt hur motbjudande man än anser den vara.

 

Polisen tror att någon snart kommer rejält till skada om man inte får ordning på situationen. Och mitt i kaoset stoltserar Revolutionära fronten med sin kriminalitet. Det är skrämmande med människor som så obesvärat kränker demokratiska principer och andra människors integritet och rättigheter. Även om omfattningen av våldet i dagsläget inte är att jämföra med det sena 90-talets aktioner, så är det svårt att inte bli påmind om dessa. Revolutionära frontens uttalade ambition om samhällsförbättring genom våld känns inte trovärdig. Mer sannolikt är att medlemmarna bara vill ha en ursäkt för att slåss.

Arkiv