”Regeringens utspel luktar unken segregeringspolitik” skriver S studentförbunds ordförande Magnus Nilsson på Brännpunkt. Hans egen kommentar om läxläsning, läxhjälp, ensamstående föräldrar och RUT-avdrag luktar lika unken konformism.
Två saker verkar reta sossar mer än något annat och Magnus Nilsson går igång på desamma. För det första irriterar det Nilsson att ”Läxhjälp har plötsligt blivit en mångmiljonbransch.” Det vill säga att om läxhjälpsföretagarna slitit hund och inte dragit in en krona, hade det inte varit något problem. Det upplevs som att någon skor sig och det upprör. Att vi fått en ”mångmiljonbransch” som a) sysselsätter och avlönar ett stort antal personer och b) hjälper skolungdomar att bättre klara sin skolgång måste man vara sosse för att problematisera.
För det andra finns det här något som sticker ut från det gamla vanliga och invanda. Vissa verkar tro att ”de är något” och börjar dra in stålar på att läsa läxor med hugade youngsters.
Jag vet att Nilssons argument nu är att Det är skattepengar till läxläsning som är problemet, inte att läxor läses eller ens att någon hjälper till med det. Då måste jag säga att det a) är rörande varje gång en sosse värnar skattekronor och därmed att hålla skattetrycket nere och b) är märkligt att Nilsson därefter föreslår att samma pengar i stället ska gå till de frivilliga organisationer som hjälper till med läxor. Kvarstår gör alltså bara irritationen över att någon driver företag som går bra.
”Det finns dessutom åtskilliga ideella organisationer som arbetar med läxhjälp och som med dessa pengar och sitt ideella engagemang hade kunnat hjälpa alla elever, oavsett deras ekonomiska förutsättningar.”
Hmmm.. Rut är här för att stanna. Det irriterar sossar så in i Norden. Möjligen med undantag för dem som nyttjar avdraget.
