Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Det talas ibland om en åsiktskorridor i den politiska offentligheten, inom vilken man bör hålla sig om man inte vill bli marginaliserad eller bespottad. Frågan är om inte problemet är större än så. Det är inte bara i politikdebatten som Sverige är snävt, grått och konsensusinriktat. Tvärtom kan man hävda att det ingår i nationalkaraktären att vara just lagom.

Samtidigt kan man skönja ett litet men dock utrymme för en särskild sorts remarkabla profiler i offentligheten, som är totalt annorlunda. Inte sällan är de experter på ett smalt ämne, avvikande i både klädstil och vanor, innehavare av ett akademiskt bildat språk och trots detta i åtnjutande av folkets oreserverade kärlek. Man behöver bara dra sig till minnes Kontrapunkt-giganten Sten Broman i lila kostym, för att påminna sig om att svensken i alla fall har några droppar blod i ådrorna.

Edward Blom hade under en lång rad år anställning vid Centrum för Näringslivshistoria, där han bland annat var redaktör för den utmärkta lilla tidskriften Företagshistoria (tidigare Företagsminnen), som skriver nostalgiskt och folkbildande om gamla svenska varumärken och deras betydelse för samhället. Blom gick dock inte att hålla inom arkivets väggar, och snart hade han egna tv-program i nischkanalerna, där han utforskade näringslivs- och måltidshistoria.

Intressant nog plockades Blom sedermera upp utav den gapiga men intelligenta tv-duon Filip och Fredrik i Kanal 5, som lät Edward agera kufiskt enmansuniversitet i deras program, primärt riktade mot unga tittare. Folket – i bredaste bemärkelse – tog Edward Blom till sina hjärtan. Idag kan Blom knappt laga frukost utan att det bli rubriker i kvällstidningarna.

Vad är då speciellt med Edward Blom? Han är vältalig, uppfostrad, besitter lexikaliska kunskaper och struntar i konventionen när det passar honom. Han går emot rådande strömningar, och skapar själv sin värld.

När världen är besatt av dieter kommer Blom med kokboken ”Allting gott och alldeles för mycket” (Norstedts 2013) som formligen dryper av svål, ister och smör. Jag erkänner gladeligen att jag inte har lagat ett enda recept ur den, och inte heller min fru, men kan samtidigt säga att boken är en välsignelse. Man blir glad bara över att titta på bilderna. Boken är en dörr på glänt ut till överdådigheten, hängivelsen och lusten.

Personligen tror jag att personligheter som Edward Blom spelar en stor roll för oss i Sverige. Vi håller låg profil här i landet, anpassar oss efter kollektivet, sticker inte gärna ut och befordrar inte dem som gör det. Edward Blom är en säkerhetsventil när trycket blir för högt. Vi behöver veta att det går att vara annorlunda.

Samtidigt borrar Blom in sitt finger i svenskhetens bleka buk och påtalar hur fånigt självspäkande livet kan bli när vi detaljreglerar varje millimeter. Den senaste Blomrubriken är ett tydligt exempel.

Edward Blom har, som många andra kändisar, ett eget vinmärke i Systembolagets beställningssortiment (och möjligen i ett par butiker). På etiketten där fram syns Blom själv, med rufsig kalufs mitt i en vinodling, och på baksidan återfinns en liten hälsning. Där berättar Blom om sin kärlek till tyska viner, om hur han valde just denna blandning och hur hans släkt faktiskt har kopplingar till vintraditionerna i trakten där vinet odlas. Sist på etiketten utbrister Edward Blom i ett ”Väl bekomme! Eller Zum Wohl, som tyskarna säger.”

Sverige vore inte Sverige om detta kunde få passera utan anmärkning. Alkohollagstiftningen föreskriver återhållsamhet i marknadsföringen av drycker. Exempelvis heter det att: ”Marknadsföring bör inte påstå eller ge intryck av att alkoholkonsumtion höjer den fysiska eller psykiska förmågan, främjar utbildning eller social, sexuell, professionell framgång eller löser problem som ensamhet eller tristess.”

Att som Edward Blom, önska välgång och säga skål i samma andetag, är helt enkelt för mycket.

Edward Blom kan således nu konstatera att Konsumentverket mer eller mindre har förbjudit etiketten på vinflaskan. Åtminstone är det så Blom tolkar regelverket. ”Snart ett samlarobjekt. Konsumentverket förbjuder mig att önska att det ska gå dem som dricker mitt vin väl” twittrar Blom. ”Det är ”Zum Wohl” på slutet som måste strykas på etiketten 1 mars. Än mer strikt förbudsland!”

Detta, mina vänner, är Sverige i ett nötskal. Och det är därför vi behöver Edward Blom.

Arkiv

Fler bloggar