X
Annons
X

Ledarbloggen

Ivar Arpi

Ivar Arpi

”Han är vackrare än någon annan i byn”, sade den 22-årige lantbrukaren Mirzahan (bild) till Washington Post, om varför han uppvaktar Waheed, en 9-årig pojke (4/4 -2012). ”Han har ingen pappa, så det finns ingen som kan stoppa det”, lade Waheed till. Nej, det är inte ett isolerat fall av pedofili. Troféfruar är ett väletablerat begrepp. Rika, mäktiga män som skaffar sig vackra, yngre fruar, nästan som något slags accessoarer. En kukmätning med andra rika, mäktiga män. I Afghanistan ser det annorlunda ut. Där är det i stället förpubertala pojkar som ger status. Att ha den snyggaste pojken som dansar bäst ger prestige. Fenomenet kallas ”bacha bazi” vilket betyder ”leka med barn” på dari, Afghanistans persiska dialekt. Men det handlar inte om någon lek, utan om sexuellt slaveri och barnprostitution.

Den afghanska landsbygden kommer nära vad filosofen Thomas Hobbes kallade ett urtillstånd – med allas krig mot alla, där livet är fattigt, otrevligt, brutalt och kort. När nu NATO gör sig redo för att dra tillbaka de sista trupperna kommer problemet med bacha bazi förmodligen bara att öka, skriver Chris Mondloch i Foreign Policy (28/10). Mondloch har varit stationerad i Afghanistan och arbetat fem år som analytiker för den amerikanska marinkåren. Artikeln innehåller egentligen inte mycket nytt, men är en påminnelse om en kultur som få i Väst känner till. En del fick upp ögonen eftersom bacha bazi förekom i prisbelönta afghanska filmen Flyga drake från 2007.

Afghanistan har annars utmärkt sig som ett av världens mest kvinnofientliga länder. Därför kanske det tycks märkligt att små pojkar råkar illa ut på så stor skala. Hur rimmar det med den de patriarkala normerna? Men bacha bazi är bara andra sidan av samma mynt. Eftersom kvinnor tvingats försvinna helt ur offentligheten har pojkar fått bli ställföreträdande sexobjekt. ”Hur ska du kunna bli kär om du inte kan se hennes ansikte?”, som 29-årige Mohammed Daud sade till journalisten Joel Brinkley 2010. ”Vi kan se pojkarna, så vi kan se vilka som är vackra”. Och fattiga familjer säljer sina pojkar till mäktiga män i utbyte mot pengar och förmåner. Pojkarna lär sig dansa, och tränas att behaga. De kläs i kvinnokläder och uppträder, för äldre män. En bisarr konsekvens av kvinnoförtrycket är alltså att pojkar förtrycks och används som sexslavar. Afghanistan är ett ypperligt bevis för att jämställdhet även kan gynna män, åtminstone pojkar.

Om man ska säga något positivt om talibanerna, så är det att de faktiskt fick bukt med problemet, som tyvärr har en lång tradition i landet. Homosexualitet är förbjudet enligt koranen, men det har hittills bara varit talibanerna som verkligen försökt göra upp med skicket, på grund av sina religiösa övertygelser. Bacha bazi är förvisso olagligt i Afghanistan. Men eftersom det rör sig om män med pengar och makt genomdriver inte polisen lagen. Då är regeringens löften till FN, om att förbjuda bacha bazi, inte mycket värda.

Å andra sidan, vem vågar utmana krigsherrar? Och vem kan? Dessutom finns mycket som tyder på att polisen inte bara ser genom fingrarna med det, utan även är med på festerna där pojkarna dansar, enligt artikeln i Washington Post. Sedan talibanernas fall 2001 har problemet därför bara blivit värre. Indirekt med hjälp av NATO och USA. Problemet är inte okänt för de som varit stationerade i Afghanistan, men underrapporterat här hemma.

Pashtunerna är den dominerande folkgruppen södra och östra Afghanistan. I deras kultur är bacha bazi inte detsamma som homosexualitet och anses därför förenligt med islam. Attityden är att om mannen inte älskar pojken så är inte den sexuella handlingen omoralisk, och därför vida bättre än att besudla en kvinna, enligt en studie från 2009 om pashtunernas sexualitet. Eftersom skicket är så utbrett bär många afghanska män ärren efter det. Det kan vara så många som femtio procent av de pashtunska männen som tar pojkar till ”älskare”, enligt Joel Brinkley uppskattning.

Medan övergreppen mot kvinnor är så väldokumenterade att Afghanistan närmast har blivit synonymt med ett slags nollpunkt för jämställdhet, så är fortfarande de systematiska övergreppen mot afghanska pojkar nästan okända här i Väst. Kanske är det för att fenomenet känns så annorlunda? Tanken värjer sig inför den institutionaliserade grymhet som bacha bazi bygger på. Så hur ska man göra för att motverka bacha bazi? Försöka förmå muslimska krafter att understryka verserna i koranen som förbjuder homosexualitet? Många i Afghanistan talar inte arabiska, så det kanske blir svårt att övertyga med koranverser. Det skulle ändå kunna vara ett sätt, menar Chris Mondloch. Men frågan är om man inte samtidigt förstärker homofobin då.

Dessutom, snart har NATO:s styrkor rest hem. Vem finns då kvar som har inflytande nog att påverka? Kvar lämnas pojkar som 9-årige Waheed. Kvar lämnas pojkarna som dansar för de mäktiga männen. Bacha bazi är i Afghanistan för att stanna.

 

—————–

Uppdatering: För den som har förmågan att kväva sina kräkreflexer i ungefär en timme finns en bra dokumentär om fenomenet här. Och här kan man lyssna eller läsa ett radioprogram från Radio Australia från juli i år. Och här är ett illustrerande bildspel av Washington Post om bacha bazi.

Arkiv