Birro manar till socialt engagemang. Då e’re fascism.

Jag läste en fascinerande bloggpost betitlad Birrofascismen. Jo, en sådan är myntad, av tidskriften Brand. (Som det är helt omöjligt att länka till, men här: http://tidningenbrand.se/brand/nummer-4-2012-kultur-och-reaktion/birrofascismen/ )

Ordet birrofascism föds i nådens år 2013 2012 när Marcus Birro i radio lyfter fram välgörenhetsorganisationer som hjälper tiggare och uttalar att han önskar sig ett större socialt engagemang i högersammanhang. När detta oerhörda sker, då drar anarkisterna genast paralleller till fascismen och “Den sociala högern”.

Nå. Alla tolkar ju utifrån sina referensramar. Och givet att den länkade texten och analysen görs i just tidskriften Brand är det väl inte helt förbluffande att några förflugna ord från Birro tas till intäkt för fascism och paras ihop med Greklands Gyllene gryning med flera obehagliga grupperingar runtom i världen. Andra skulle kalla den hopbuntningen osofistikerad, kanske rentav anti-intellektuell, inte särskilt träffande och  illvillig.

Men inte Brand, de är visst fascismen på spåren närhelst någon hjälper en hemlös eller passar ett barn. Överhuvudtaget har vänstern en välutvecklad förmåga att misstänkliggöra hjälpinsatser och välgörenhet.

Jodå. Visst stämmer det att tvivelaktiga politiska organisationer ofta bedriver verksamheter av denna art för att bättra sin image. Och visst, Birro är förvisso italienare, men är det inte ändå liiite mer troligt att Birro med detta önskemål menar vad han säger, dvs att han vill se ett större socialt engagemang inom borgerligheten?

Är det verkligen mest sannolikt att hans baktanke i detta  är att bana väg för nyfascism i Sverige? Vad säger erfarenheten, brukar Birro agera väldigt överlagt och intrikat? Det är väl olika hur man läser det, men själv tycker jag ofta att han verkar hoppa över både bak- som eftertanke och gå på känsla i varje givet ögonblick. Det återgivna radiopratet låter som ett ganska klockrent exempel på dylikt.

Jag kan förstås ha fel och Brand rätt. Kanske borde jag korsa mig och utbrista ”Bevare oss väl för Marcus Birros fascistiska välgörenhetsiver!” Kanske är detta Marcus Birros första steg som nyfascistisk politiker, men ett steg som endast ett tränat öga kan avslöja?

Kanske. Man ser dock sällan liknande analyser göras av de fria vänstertänkarna på likaledes välgörenhetsidkande Hizbollah eller Hamas. Och de måste nog ändå sägas ha visat lite fler tecken på maktanspråk än Marcus Birro?