Sanna Rayman
Hur vet man att det är valår? Så snart en frågas hetta stiger över kroppstemperatur väljer Moderaterna omedelbart att begrava den i beskedet ”Vi tillsätter en utredning.” Således kunde vi den 19 januari läsa att justitieminister Beatrice Ask ”säger nej till samtyckeslag”, men bara tio dagar senare rapporterades det istället att samma Ask kovänder, med orden ”man måste väl ta intryck av debatten”.
Ja, man måste väl det.
Själv tycker jag att Mårten Schultz skriver läsvärt om samtyckesdiskussionen idag, under rubriken ”Debattens juridifering”. Först det självklara:
”När en anmälan om våldtäkt rör en händelse som skett i ett privat sammanhang och det saknas teknisk bevisning, kan det vara svårt att med tillräcklig säkerhet få klarhet i vad som egentligen har hänt. Det är åklagaren som ska bevisa att ett brott ”utom rimligt tvivel” har inträffat på det sätt som hon påstår. Klarar hon inte det blir resultatet en friande dom. Även om det kan finnas många saker som tyder på att den som åtalats faktiskt var skyldig.
Detta kunskapsproblem kan ingen lagstiftning förändra. I de seriösa lagförslag som presenterats rörande samtycke konstateras att bevisbördan även efter en sådan förändring ska ligga på åklagaren. Alternativet, en omvänd bevisbörda, strider mot rättssäkerheten.”
Det är ju detta med ”privat sammanhang” som gör att fallen blir knepiga. Som gör att vi hamnar i ”ord mot ord”, som jag skrev om häromdagen. Men Schultz är också inne lite på samma spår som jag, nämligen att det finns mer att tala om än samtycke samt ännu viktigare – juridiken är faktiskt inte den enda relevanta faktorn att syna här. Om samhällsproblemet vi brottas med är våldtäkter så finns det mer att gräva i än juridiken. Schultz skriver:
”Det handlar inte om samtyckeslagstiftningen. Egentligen. Det handlar om juridifiering, att samhällsproblem i allt större grad beskrivs i rättsliga termer och att deras lösning söks i lagstiftningen. Juridifieringen är ett bekymmer. Eftersom juridiken ofta är teknisk, reducerar juridifieringen viktiga samhällsdiskussioner till debatter om teknik, mellan människor som inte är fullt insatta i hur tekniken fungerar.”
Det kan säkert finnas mer skruvande och rattande att göra i fråga om våldtäktslagstiftningen. Det förefaller onekligen som att den enkla vägen för en våldtäktsman är att spela dum som tåget. Vidhåller man bara att man ingenting begriper så verkar det mesta kunna passera. Men liksom Schultz och liksom RFSU häromdagen, tror även jag att debatten just nu har ett ensidigt fokus som gör att varje friande dom nu rapporteras som ytterligare ett bevis på hur dålig lagstiftningen är. Det är lätt om man befinner sig en bit bort från ungdomsvärlden att tycka att ”vem-som-helst-borde-väl-fatta-att-ingen-tjej-vill-detta-och-detta”, men kanske är det så att det är du som säger detta som borde fatta mer? RFSU skriver:
”..den kanske allra viktigaste förebyggande insatsen är att vi börjar tala om könsroller, manlighetsnormer och att vi intensifierar arbetet för jämställdhet och en samtyckeskultur. Vi måste bestämt ta avstånd från sex som inte är ömsesidigt. Vi måste vara många som drar åt samma håll i detta och det måste ske på många arenor.”
Många arenor är nyckelordet. Normer och värderingar kan vi inte installera via domstolarna, efter att övergreppen redan har inträffat. Det förebyggande arbetet måste uppvärderas och jag tror ärligt talat att det är ganska akut på sina håll, bland ungdomar i synnerhet. I Mitt i Söderort berättades i december i en artikel att Söderortspolisen slår larm då man ser en kraftig ökning av så kallade gruppvåldtäkter:
”Enligt polisen har antalet anmälningar de senaste åren skjutit i höjden i söderort vad gäller unga flickor som tvingas till gruppsex.
I ett av fallen ska en målsägande ha sexutnyttjats av elva pojkar. Enligt polisen har gränserna flyttats för vad en ung tjej ska ställa upp på och det är i dag grova sexuella handlingar de tvingas till.
– De gränser som finns i dag är inte rimliga eller hälsosamma. Hur ska man få en ung kille att förstå att om tjejer hänger med dem behöver det inte betyda att de vill ha sex? Och hur ska man få en tjej att förstå att det är okej att säga nej, säger Ewa Scherlin, sektionschef vid familjevåldsenheten, som efterlyser en debatt om vuxenansvar i skolan och hemma.”
Gränslösheten kommer igen i detta synnerligen välmejslade reportage av Katarina Gunnarsson i Sveriges Radio, där fältassistenter, fritidsledare och ungdomar själva berättar om hur sexualmoralen ser ut i den värld de rör sig. Lyssna på det och du kommer förstå att många av dem förmodligen har mycket större förståelse för många omdebatterade friande domar än vi i den offentliga vuxendebattsvärlden har. De tvärsäkerheter vi i våldtäktsdebatten häver ur oss (”alla fattar väl att ingen tjej vill…”) är sannerligen inga självklarheter här. En fältassistent berättar om reaktioner på gruppvåldtäkten i Älvsjö och hur såväl inblandade som andra i bekantskaperna är helt oförstående inför att saken ens har anmälts. ”Jo, de gangbangade henne, det är inga konstigheter. Men våldtäkt var det inte.”
Det vittnas om en bitvis helt förfärlig syn på tjejer och höga krav på avancerat sex på alla unga. Allt på listan ska bockas av, tjejer ska tas i tvåan och få tomteskägg. Sex kan fungera som medel i byteshandel och tonårskillar tror att de måste äta viagra när de ska på dejt.
Parallellt med detta översexualiserade finns höga kyskhetskrav. Längs gränslösheten löper lika hårda gränser. Inte minst bland invandrartjejer med bakgrund i hedersnormer blir det hårda klimatet svårt. Många skolor har problem med ryktesspridning som kan drabba tjejerna mycket hårt. Reglerna är hårda, har du haft sex är du hora. (Någonting säger mig att du därmed ingår i kategorin tjejer som kan gangbangas utan att det någonsin blir våldtäkt.)
Även utanför det rent sexuella går de strikta kyskhetskraven igen. Det är förstås inte lika allvarligt, men likväl outsägligt sorgligt att höra en fritidsledare berätta om hur situationer som förut inte var sexualiserade – som att duscha tillsammans efter idrotten eller basta på ett sommarkollo – numera är något väldigt laddat som man helt enkelt inte gör. I synnerhet för tjejer.
Jag vet inte vad man ska göra, men detta måste vuxenvärlden och samhället ta tag i. Detta är vår nästa generation. Jag skulle önska att den gangbangade lite mindre och bastade lite mer.