Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Ubåtsjakten i Skärgården må vara över för den här gången, utan att vi kunnat bekräfta med säkerhet att det faktiskt var en rysk ubåt som fick svenska flottan att rycka ut. Men det spelar egentligen ingen roll – det militära hotet från Putins Ryssland finns där ändå, med oförminskad styrka.

Sveriges och de nordeuropeiska ländernas roll och relation till Nato var temat för ett seminarium i Washington D.C. under måndagen, där flera internationella säkerhetspolitiska experter och diplomater diskuterade hur de nordiska och baltiska staterna borde samarbeta med Nato. Och få verkade köpa svenske ambassadören Lyrvalls bild av att Sveriges förhållande till Nato, där samarbete istället för medlemskap är tillräckligt för den gemensamma säkerheten i regionen.

Andras Simonyi, Managing Director för tankesmedjan Center for Transatlantic Relations och tidigare ungersk ambassadör till USA, var mycket tydlig: varken Sverige eller Finland kan fortsätta att stå utanför. Det handlar inte bara om Ryssland, menade Simonyi. Ryssland ska inte diktera geopolitiken i norra Europa, men Sverige och Finland har mycket att bidra med som Natomedlemmar.

Michael Polt vid McCain Institute och tidigare amerikansk ambassadör i Estland, menade att det börjar bli bråttom:

– Medan Väst fortsätter att prata om hur vi ska samarbeta, så fortsätter Putin att testa gränserna och att leta efter sprickor i fasaden. Det är dags att vi slutar att bara reagera på vad Putin gör, och istället gör vad vi tycker är rätt på eget initiativ.

Naturligtvis vore det i Sveriges intresse att gå med i Nato, som experterna i Washington upprepade gång på gång. Tyvärr verkar Sveriges regering ha långt kvar till samma syn. Regeringen nämnde inte ens Sveriges samarbete med Nato i årets utrikesdeklaration.

Wallströms uttalade förståelse för att Ryssland provocerats av Ukrainas närmande mot EU visar på en världsbild Rysslands aggressiva ambition att diktera vad som sker i Europa ses som ett acceptabelt normaltillstånd. Sveriges tvära nej till Nato är precis vad Putins Ryssland vill se. Spänningarna i området fortsätter att öka, och de stoppas knappast av en utrikespolitik där kärnan består av vaga ord om FN och feminism, och där alliansfriheten är viktigare än samarbete med demokratiska stater.

Benjamin Katzeff Silberstein studerar internationella relationer vid Johns Hopkins School of Advanced International Studies i Washington, DC.

Arkiv