X
Annons
X

Ledarbloggen

SvD

SvD

Det socialdemokratiska Skånedistriktet vill avskaffa skolvalet för att motverka diskrimineringen. I sin ledare (15.4) skriver Per Gudmundson att detta skulle drabba de allra fattigaste; som därmed skulle vara helt hänvisade till sin lokala skola; ofta i utanförskapsområden. Detta om något skulle skapa segregation menar Per Gudmundson.

I snart 10 år har jag arbetat med skolorganisationsfrågor i Hackney, London; idag som skolplaneringschef. Hackney har många utanförskapsområden, men numera även en del populära områden. Även England tillämpar systemet med fritt skolval till statligt finansierade skolor. (En mycket liten andel elever i privata skolor; ungefär 7%.)

Det finns emellertid några viktiga skillnader mellan hur det fria skolvalet tillämpas i England och Sverige. Till och med de konservativa i England inser att ett fritt skolval enligt svensk modell, där kölistor används, skulle innebära att resursstarka föräldrar – vanligen med bättre finansiella förutsättningar – skulle fylla en del skolor helt. Detta sker i Sverige idag. Med mina engelska glasögon på är det omöjligt att förstå hur det i Sverige accepteras att friskolor tillämpar ansökningsförfaranden som i praktiken är diskriminerande. Detta förvånar även annars konservativa engelsmän. Enligt uppgift finns det svenska friskolor som enbart har barn födda i början av året – förskoleklassen fylls med barn som ställts i kö några månader in på året, 6 år före skolstart! Detta rimmar illa med att ge alla lika förutsättningar – en nyinflyttad kan aldrig komma ifråga. För dessa skolor måste man ha skolstarten i åtanke redan samma månad barnet föds.

I England finns ett strikt regelverk kring skolantagning. Alla måste söka om plats till både primary school (5-10 år) och senare till secondary school (11-16). Att ha en ordinarie antagningsomgång , där alla får ett erbjudande att ta ställning till, gör att resursstarka föräldrar inte kan konkurrera ut andra genom att ställa sina barn i kö år i förväg. Inga statligt finansierade skolor får själva administrera sin antagning – alla ansökningar går genom kommunen centralt (i London koordinerad av de 33 kommunerna gemensamt och ingen diskrimineras för att de bor i en annan kommun än den skolan är belägen i).

För den grupp föräldrar som kan tänkas glömma, eller inte känna till, att de måste ansöka om skolplats finns en kommunalt anställd Choice Adviser, vars uppgift är att hjälpa föräldrar att göra genomtänkta val baserat på deras förutsättningar. I Sverige, där det till skillnad från i England finns lätt tillgänglig information om vilka barn som skall börja skolan nästa år borde det vara enkelt att se till att alla utnyttjar möjligheten att välja.

Utöver att antagningsprocessen är koordinerad finns exakta regler kring vilka antagningskriterier man får använda: skolorna sätter själva upp regler för detta, men det är förbjudet att ge förtur baserat på exempelvis en elevs ev. särskilda behov; vilken skola eleven gått på tidigare; tidigare resultat eller information om uppförande; föräldrarnas ekonomiska situation eller civilstånd; eller att intervjua barn eller föräldrar som beslutsgrund. Barn i familjehem får alltid förtur. De vanligaste kriterierna är syskonförtur och hur långt ifrån skolan man bor; ibland finns upptagningsområden som är gjorda med hänsyn till socioekonomiska områden. I större städer är det trots detta oftast ett reellt val mellan flera skolor.

Skolvalet bör absolut inte avskaffas – att återgå till en situation där en elev som mår dåligt i en skola förvägras byta till en annan skola trots att det finns plats vore förkastligt. Däremot är det av yttersta vikt att skolvalsprocessen är rättvis: genom att alla faktiskt väljer, på lika villkor, vid samma tidpunkt, med stöd till de som inte vet hur processen fungerar.

Varje skola vill ha en problemfri elevkohort. Samhället måste se till att alla elever har samma möjlighet att komma in på skolor som är samhällsfinansierade. Vi kommer inte att helt lösa problemet med skolsegregation så länge det finns en uttalad bostadssegregation; men ett steg i rätt riktning vore att låta kommunerna överta ansvaret för antagning till alla skolor. Endast härigenom skulle vi kunna skapa ett skolsystem där alla barn faktiskt får möjlighet att välja skola – inte bara de vars föräldrar tänker till många år i förväg.

Åsa Melander
Skolplaneringschef, Hackney, London

Arkiv