Vattenmeloner till salu

Det är fruktstund i valrörelsen. Just nu ligger de stora runda på paradplats i fruktdisken. De är gröna utanpå, men röda inuti. Miljöpartiet gör heder åt sin gamla melonmetafor. Det ryms mycket magstarkt i den grönröda örten (jo, det är faktiskt en ört); Nolltillväxt som vision för framtiden, flygförbud söder om Sundsvall, vinstförbud för fristående skolor och förskolor, 6 timmars arbetsdag, friår, lastbilsskatt, flygskatt, höjda inkomstskatter med 5 miljarder kronor på inkomster över 40 000 kronor i månaden.

Det är mer rött än grönt. Tillväxtfientligheten och förbudsflaggen mot fristående skolor/förskolor i AB-form är starka vänsterpositioner. Miljöpartiets tidigare tydliga stöd för mångfalden och valfriheten i skolan var tydligen inte viktigare än att det gick att sälja ut när närheten till makten blev kännbar. Skatter på transporter av människor minskar möjligheterna för Sverige att hävda sig eftersom vi är beroende av export och rörlighet över gränsen av både människor, varor, tjänster och kapital. De höjda skatterna kommer enligt Riksdagens utredningstjänst exempelvis att drabba runt 9 000 högskolelärare, 25 000 läkare och 12 000 tekniker och ingenjörer. Retoriken att satsa på skolan och lärarna framstår som något, öh, vattnig.

Och de brunsvarta kärnorna? Nej, det vore inte rättvisande att dra för stora växlar på det bildspråket. Miljöpartiet har under många år varit solida när det gäller att stå upp för en friare rörlighet, och använt en ansenlig del av sitt politiska kapital på att baxa reformen om arbetskraftsinvandring. Det ska de ha heder för. Men på färjan över till ön överhörde jag (utan svårighet, ska sägas, han mumlade inte i skägget) en gammal MP-väljare som åkte till Almedalen för sjunde året som satt och predikade för ett yngre sällskap; nej, han var missnöjd med att miljöfrågan hade så litet utrymme, men ja, han var fortfarande miljöpartist, men nej, den här vurmen för invandring hade han svårt att förstå att hans parti hade fastnat i. Bättre att folk stannade där de hörde hemma; det var liksom mot naturordningen och skapade problem att man blandade sig för mycket.

Sådana tankar finns förstås i varierande utsträckning hos flera partiers väljare, även om jag tror att det finns en del sådana hos en del av de MP-väljare som inte har hemvist på Söder i Stockholm. Men de har i alla fall inte hittills påverkat melonens smak, vilket vi tackar för. Rekommendationen för den som stöter på sådana kärnor – det finns kärnfria varianter vilket är att föredra – är att svälja dem hela så att de så att säga kommer ut den naturliga vägen utan att de får påverka smakupplevelsen, eller så spottar man sonika ut dem.

Det må vara högsäsong för vattenmelonerna nu. Men precis som när man dukar meloner på buffén för dess vackra utseende och upplevda fräschör gäller det att komma ihåg att de mest består av vatten. Tillfredsställelsen blir mycket kort, mättnadskänslan noll. Sedan blir man kissnödig.