Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

”Min tolkning: kommunpolitiker (FP) vädjar om förståelse för kommunernas situation angående flyktingmottagning.”

twittrar Josefin Utas, miljöpartistisk kommunpolitiker som har gjort sig ett namn i sociala medier på att inte ägna sig åt den snarstuckenhet som är internetsamtalets signum.

Jag tror hon har rätt. Visst visst. Det är vansinnigt klantigt av folkpartisterna att skriva ”Inget annat land tar emot så många invandrare som Sverige, sett till folkmängden”, när sanningen förstås är att antalet syrier på flykt i exempelvis Turkiet vida överstiger den spillra som kommer hit till Sverige.

Men, såvida vi inte har för avsikt att sänka vår mottagandestandard till den som råder i Libanon, Jordanien eller Turkiet (det vill säga tältläger med matsäckar från FN, snarare än etableringsprogram och SFI) så bör vi ändå göra oss omaket att försöka begripa vad de fyra folkpartisterna säger, istället för att fokusera på den där meningen där det gick fel.

Detsamma gäller förslaget om ”tak” för migrationen”. Nej, tak är inte den rimliga vägen att gå, men det vore å andra sidan märkligt om fyra svenska kommunpolitiker levererade fullfjädrade migrationspolitiska förslag. Men ser vi, som Utas föreslår, utspelet som uttryck för en svår situation så blir den fortsatta diskussionen lite mer intressant.

 

Den intressanta informationen i artikeln är förstås beskrivningen av den lokala situationen i mottagandet. Och budskapet är att det inte fungerar tillfyllest. Här beskrivs trångboddhet av smått otrolig kaliber – 23 personer skrivna i samma lägenhet – och en inflyttningsökning som den kommunala planeringen helt enkelt inte klarar att möta. Detsamma gäller det ökade trycket på kommunal service som skolor, förskolor och vårdcentraler.

Man levererar också indirekt kritik mot etableringsreformen, det vill säga den tid då etableringen är en statlig angelägenhet snarare än en kommunal. Här konstateras, utifrån exemplet Landskrona, att efter de två år som arbetsförmedlingen har ansvaret (och staten tar kostnaden) så är 75 procent av deltagarna i fortsatt behov av bidrag. För Landskronas del innebär det att kommunens försörjningsstödskostnader beräknas ”att öka med cirka 30 miljoner kronor, exklusive kostnader för ny personal inom försörjningsstödet”.

 

Det är för övrigt inte förvånande att det var i samband med att Folkpartiet gav sig in i diskussionen om migration och integration som samtalet började haverera. När KD började fundera högt förhöll sig övriga allianskolleger tämligen lugna och konstruktiva, höll kanske inte med om allt, men välkomnade viljan att tänka nytt. Även när det från M hördes en del förslag om försörjningsstöd och tankar luftades om att lämna migrationsuppgörelsen med MP stannade tongångarna vid ja, tja eller nja.

Men så gav sig FP och Björklund in i leken och genast, som ett brev på posten, var vi tillbaka i aldrig, skäms, oacceptabelt och avgå! Såklart. I The People’s Front of Folkpartiet är ingen nyans för obetydlig för att fördömas med emfas och stor upprördhet snarare än att mötas med ett ”Mja, jag förstår hur du menar, men kanske kunde man istället..?

 

Ja, de skrev fel där i början. De borde förstås ha skrivit att vi tar emot flest per capita i EU. Men mot bakgrund av det de beskriver är det besynnerligt hur lätt många har att skaka av sig varje mening förutom den där felaktiga.

Folk som i huvudsak intresserar sig för rikspolitik tror kanske att den här frågan är ”hanterad” i och med att partierna hanterade det parlamentariska läget genom decemberöverenskommelsen. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Riksdagen må vara dompterad, men framför sig har samtliga partier liknande upproriska tongångar från kommunhåll att vänta, om de inte tar tag i frågorna. En del kommer skriva på DN Debatt, andra kommer hamra på internt. Förra regeringen kastade pengar på kommunerna när de klagade. Det kan inte denna, de vill höja a-kassan istället och ta bort parentesen i sjukförsäkringen istället. Välkomna till 2015 allihopa!

Arkiv