Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Dokumentären om Palme, som SVT nyligen sänt i tre avsnitt, framställer Olof Palme som en motståndare till löntagarfonder. Det är en retuscherad bild, menar Danne Nordling, skatteexpert som sedan sextiotalet har bevakat skattefrågor genom sina jobb för Industriförbundet, SAF, Näringslivets ekonomifakta och Skattebetalarnas förening. I sin blogg Skattepolitik och samhällsfilosofi skriver han utförligt om Palme och fondfrågan.

Ett utdrag:

Man måste rimligtvis se Palmes agerande utifrån hans grundläggande hållning som ”demokratisk socialist” där ”ekonomisk demokrati” var ett väsentligt inslag. Löntagarfonder, som befordrar ett kollektivt inflytande för dem som arbetar, blir då ett instrument för den ekonomiska demokratin. ”Produktionen och dess fördelning skall läggas i hela folkets händer” var partiprogrammets formulering och detta underströks av Palme i ett tal på partikongressen 1975. Ännu tidigare hade Palme bedömt att det privata ägandet av företag på 50 års sikt skulle ha upphört.

Vid partikongressen i september 1978 var Palme mera konkret om den ekonomiska demokratin. Han menade att koncentrationen av kapital och ägande, den privata maktkoncentrationen, måste brytas och ersättas med ett brett demokratiskt inflytande över de beslut i företagen som avgjorde vår ekonomis framtid (W, s 49). För detta ”krävs ett löntagarinflytande, som bygger på ägande”. Det skall vara kollektivt, bygga på rätten till delaktighet i företagens vinst- och kapitalbildning och det skall vara övergripande men också starkt lokalt förankrat.

”Målet måste vara att ersätta det ekonomiska fåtalsväldet med ett brett demokratiskt inflytande över besluten i näringslivet. Därför måste löntagarfonder införas.” (SAP-kongressens protokoll 1978)Hur skulle Olof Palme ha kunnat gå med på detta om han varit emot löntagarfonderna som Feldt gjorde gällande i TV-programmet?

Arkiv