Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

”Man har kvoterat in män i styrelser i alla tider” sade Gudrun Schyman när vi debatterade jämställdhet på Kvalitetsmässan i Göteborg förra veckan. Det kan man tycka och liksom Schyman mena att det har varit fel. Man kan även vara konsekvent och mena att kvotering är fel, alldeles oavsett om det handlar om män eller kvinnor.

Debatten sänds i SVT Forum tisdag 26/11 kl 14.30 – 15.30.

Tvärtemot vad många verkar tro, syftar debatter inte till att skapa endräkt. Det är skillnaderna och förklaringar till varför vi tycker olika som tydliggörs om en debatt är bra. Och nog är Schyman att lita på vad gäller motstånd och frejdiga mothugg. Det är bra, givande och något varje diskussion tjänar på. Låtsad konsensus blir i bästa fall förvirrande, i värsta fall djupt intellektuellt ohederligt.

Nu är det så väl att det finns åtskilligt en vänsterfeminist som Schyman och jag inte är överens om. Personligen tycker jag att kvotering är av ondo oavsett om det gäller män eller kvinnor, eftersom det cementerar en olycklig vana att ständigt se människor som delar av kollektiv eller representanter för diverse grupper. Till slut finns det ingen hejd på gruppförklaringarna: Så gör du bara för att du är från landet, eller Typiskt pensionärer att fatta ett sådant beslut, eller Alla vet ju hur karlar är, eller Kvinnor är ofta bra på att skapa en god stämning medan män hellre söker konkurrens, eller Fruntimmer kan inte köra bil och så vidare i all evinnerlighet… De känns igen?

Kvinnorörelsen handlade ursprungligen om kvinnors rätt att bli lika fullvärdiga medborgare som männen. Man ville slippa särlagstiftning för att även nå likabehandling. Med tiden förvreds perspektivet och krav på särlagstiftning ersätta de om lika rättigheter. En motivering är att kvinnor behöver särskild hjälp på traven för att ta sig uppåt. Inställning är inte helt ovanlig. Förslag som särskilda banker för kvinnor återkommer då och då i debatten (eftersom vi anses mindre lämpade att hantera pengar eller för den delen ansöka om lån, driva företag eller göra smarta affärer). Under Euro-valrörelsen gav ett parti ut en särskild folder för kvinnor i stil med ”ekonomi för kvinnor och andra oförstående”. Som om det ena könet var intellektuellt handikappat i jämförelse med det andra.

Lika rättigheter är alltid rätt och just därför kan särlagstiftning aldrig vara rätt. Att inte vara lika inför lagen, att ha vissa fördelar –  eller nackdelar – för att man tillhör en viss grupp, ett kön, är för de allra flesta en stötande tanke. Inte fullt lika många inser att allehanda kvotering leder till just detta.

De som förespråkar kvotering återkommer också mycket riktigt till att beskriva kvinnor i exempelvis styrelser som Representanter för andra kvinnor. Även kvinnor som är politiker anses av någon anledning representera kvinnor i största allmänhet, inte sina väljare eller specifika åsikter. Män förminskas däremot ytterst sällan till representanter för människor med ”mannens erfarenhet”. Representationstanken är obehaglig främst av två anledningar. Dels för att den gör varje kvinna utbytbar. Så länge du är kvinna är det tillräckligt, eftersom det är den representerande uppgiften man är ute efter. Dels för att idealet att makt bör fördelas mellan grupper som i sin tur representeras av gruppföreträdare innebär ett korporativt samhälle. Där är relationen mellan medborgare och stat ovidkommande. I stället för den suveräna medborgaren är intressegrupper politikens motpart. Rättigheter ägs av grupper, inte av människor.

Ytterligare argument för kvoter och lagstiftning som ”rättar till det hela” anförs som rättvisans. Det är olika definition av rättvisa som gör att  jämställdhetsdebattörer landar helt olika vad gäller kvotering. För kvoteringsivrarna är utfallet avgörande och måste därför styras upp. För oss som skyr kvoteringslagar är lika rättigheter, lika spelregler helt centralt, medan utfallet är sekundärt.

Den som definierar jämställdhet som rätten för var och en, såväl män som kvinnor, att bli bedömd, berömd och bemött som en person, inte som representant för eller del av ett kollektiv, är konskevent emot kvotering.

 

Arkiv