Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Under Folkpartiets landsmöte i helgen försökte partistyrelsen sig på att inleda avsnittet om euron med lite stillsammare formuleringar, men si den gubben gick inte. Partistyrelsens försiktiga generaler fick bakläxa på sin skrivning om att euron ska införas i Sverige först efter att den monetära unionen stabiliserats genom regelverk som efterlevs.

Kanhända såg eurovännerna i FP den gillrade fällan i det där med regelverk som efterlevs? Hur som helst valde landsmötet att stryka dylika när grisar flyger-förbehåll i inledningen och återgå till den folkpartistiska tydligheten i formuleringen ”Sverige ska införa euron som valuta”. Man lät dock en del krav på motprestationer från euron hänga kvar, eftersom kravställande som bekant är ett tecken på att liberalerna verkligen verkligen bryr sig om euron.

 

Enigheten var dock inte total. ”Vi ska inte driva en kamikazepolitik”, tyckte Fredrik Malm och förklarade att ”Enligt Sifo tror 21 procent av svenskarna att folk går igen. 16 procent kan tänka sig att införa euron. Det innebär att fler människor tror på spöken än på euron”.

Hur många spöken som tror på Euron förtäljer inte historien, men vi kan nog vara lugna för att Carl ”Banzai!” Hamilton med flera är redo att go kamikaze med ett par spöken med på tåget. EU-parlamentarikern Olle Schmidts oro i debatten handlade följaktligen mer om hur det svenska medlemskapet uppfattas utifrån:

”Vi behöver visa att vi är fullvärdiga medlemmar i Euron. Det är vi inte i dag. Vi får inte blir ett Storbritannien i Norden och gnälla som britterna”

 

 

Ibland förstår jag inte Folkpartiet alls. Det finns helt klart många saker man kan problematisera och diskutera när det kommer till euron. Aldrig har jag uppfattat Sveriges bristande fullvärdighet som ett centralt tema i dessa samtal. Men det hela kokar väl kanske ned till den poäng som Mikael Hermansson gör på BT:s ledarblogg  under rubriken ”Folkpartiets tydlighet ger problem”:

”Även om läget ser bättre ut när det gäller svenska folkets attityder till ett Natomedlemskap så är problemet detsamma som med euron. Detta är inte profilfrågor som väcker positiva förnimmelser hos väljarna. Det är tvärtom lättare att vinna röster på att profilera sig som nej-sägare i dessa frågor. Det tycks snarare vara så att euron och Nato har en annan funktion i sammanhanget, nämligen att ge dagens redan övertygade försvarsförbunds- och Europavänliga liberaler något att bekänna som omedelbart skiljer ut dem från alla andra.

Det är visserligen hederligt, men synliggör samtidigt Folkpartiets varumärkesproblem. Man är helt enkelt för tydliga om sådant som andra inte bryr sig om.”

 

Arkiv

Fler bloggar