X
Annons
X

Ledarbloggen

Ivar Arpi

Ivar Arpi

Under min studietid var det på så gott som varenda kurs någon som ställde frågan: Kommer det här på tentan? Denna fråga sammanfattar kärnfullt skillnaden mellan utbildning och bildning. När lärare undervisade om sådant som inte skulle testas var det många som blev irriterade. De hade inget intresse av att bli bildade, de ville bli utbildade. De ville få ett examensbevis att visa upp. Visst finns det bildade forskare på universiteten, men det är utbildning de förväntas ägna sig åt. Kunskapsproduktion. Slussa ut godkända studenter. Och i bakgrunden hörs hela tiden mantrat att utbildning ger jobb. Kunskap ses helt enkelt som värdefull först när den genererar tillväxt. Det egentliga värdet av bildning håller på att glömmas bort.

I dagens understreckare beskriver Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet, förvirringen på svenska universitet. Universiteten har blivit medel för social utjämning, i stället för att syfta till tankereda. 68-vänsterns intåg på universiteten raserade de gamla institutionerna, och har förvandlat universiteten till utbildningsfabriker. Det positiva är att fler i dag har tillgång till utbildning, det negativa är att den utbildning de faktiskt får blir sämre och sämre.

Enkvist recenserar i understreckaren några nya böcker om universiteten av spanska författare. Utvecklingen i Spanien är snarlik den svenska, och gäller nog tyvärr stora delar av Västvärlden, där bildning blivit passé:

”Man kan tala om en instrumentell och utilitaristisk syn på högre utbildning. Universitetet ses som en yrkeshögskola och inte som en unik institution för att utveckla mänsklig förmåga.”

I USA är situationen inte mycket muntrare. När historikern Donald Kagan, en av världens främsta experter på det antika Grekland, gick i pension tidigare i år efter 44 år vid Yale university, höll han ett avskedstal där han betonade vikten av humanistisk bildning. Den humanistiska bildningen är tätt sammankopplad med tanken om fria medborgare, menar han. I dag blandas den humanistiska bildningen och den yrkesinriktade utbildningen ihop. Och den humanistiska undervisningen om tillhandahålls förväntas vara anpassad till de rådande normerna. De humanistiska fakulteterna har blivit fabriker för ideologiproduktion, snarare än fristäder för sanningssökande och utforskande.

I sitt tal noterade Kagan även hur likriktade universiteten börjar bli, vilket hämmar den humanistiska bildningens frigörande kraft:

”Ever less can students benefit from different opinions and approaches offered by their teachers, for faculty members with atypical views grow ever rarer on the campus.”

Inger Enkvist återger vad spanska sociologen Víctor Pérez-Diaz skrivit om det lättsinne som Västeuropa omformar sina universitet med:

”Universitet borde vara en gemenskap av lärare och studenter som söker så sann kunskap som möjligt, men nu ser han studenter som inte förväntar sig att lära sig speciellt mycket men som inte heller har för avsikt att anstränga sig över hövan. Han uppfattar dagens studenter som autodidakter, eftersom de som regel i grundskola och gymnasium inte har haft någon intellektuell förebild. När det gäller kulturkonsumtion väljer de det som är enkelt och lätt. Ungdomarna försvarar tankegångar som de egentligen inte satt sig in i och tenderar att filtrera de nya idéerna genom sin narcissism. De tror sig vara centrum i världen.”

Universiteten brukar ibland lite raljant liknas vid elfenbenstorn, för att världsfrånvända attityder tenderar att frodas där. Men för att ta metaforen ett steg vidare så är fördelen med torn att man får utsikt från dem, att man höjs över samtidens dominerande tankegångar, drev och konsensusbildningar. Kagan menar att dagens studenter på grund av hur politiserade universiteten har blivit inte får samma chans att utmana sina egna föreställningar som tidigare generationer fick. Tornen har rivits. En klassisk, humanistisk bildning tvingar studenter att ifrågasätta sig själva för att sedan göra mer upplysta val. Men bildning har svårt att få plats på dagens universitet. Något viktigt håller på att gå förlorat, om det inte redan skett. Och nej, det kommer inte på tentan.

Arkiv