S gör socialbidraget till morot

Nu ska alla vara med och vara skolbekymrade och det är i grunden bra. Det är bra att alla politiker bekymrar sig – det borde ni göra! Efter Pisa-resultaten är oro en rimlig reaktion och jag lovar, min toleransnivå för ett förutsättningslöst bollande och spånande av idéer är hög i detta läge.

Den är dock inte oändlig…
Exempelvis blir jag inte så lite betänksam när jag läser i DN att S tycker att gymnasieskolan ska bli obligatorisk, att alla program bör ge högskolebehörighet samt framför allt – att motverka avhoppen från gymnasieskolan genom att straffa avhoppare. Hur? Jo, de ska inte ha rätt till socialbidrag.

Obligatoriet är jag, liksom kollegan Maria, tveksam till. Under sista året i gymnasiet är eleverna dessutom normalt myndiga, vilket gör en skolplikt lite knepig, eller?

Frågan om högskolebehörighet tror jag är missriktad. Alla är inte läshuvuden, en del människors intelligens är mer praktisk. Varför vi prompt ska tvinga dessa människor att uppnå en behörighet de inte sätter värde på och inte ser som sin framgångsväg förstår jag inte. (Läs förresten understreckaren ”Handfast försvar för praktisk intelligens” om den danske muraren Mattias Tesfaye som skrivit boken ”Kloge hænder”, om värdet av hantverk.)

Och sist, men inte minst. Den här idén om att villkora socialbidraget, är den verkligen så lyckad? Idén här är alltså att för att motverka en risk för utanförskap ska vi, uhm, sparka ut folk i utanförskap? Är detta verkligen en fördämning S vill hacka upp?

När Alliansen försöker göra socialförsäkringarna mer försäkringsmässiga eller när man försöker bygga in incitament i dem genom exempelvis avtrappade belopp etcetera – då kommer ständigt anklagelserna om borgerlig känslokyla och allmän likgiltighet för människoöden enligt S. Trots att just offentliga försäkringslösningar rimligen borde kunna vara föremål för justeringar. Försäkringar är, som det brukar påpekas, inga bidrag. Just därför måste de hålla ihop på ett rimligt sätt.

Socialbidraget är ju däremot ett bidrag. Något som på allvar ska vara den sista utvägen. Vårt yttersta skyddsnät, det som verkligen ska finnas där när allt gått åt pipan och ingenting annat kan betala hyran. Detta av alla saker tycker S att man ska kunna rycka bort och vifta med som en morot? Jag måste säga att jag inte riktigt förstår prioriteringsordningen här.

Personligen tycker jag nog att skolproblemen företrädesvis ska lösas inom ramen för utbildningspolitiken. Vore jag en gemen debattör som gärna tog till fulgrepp skulle jag väl avsluta med att skriva något om hur S i och med detta förslag visar sitt rätta människofientliga ansikte och hur iskalla vindar blåser från Sveavägen. Men så låg nivå håller vi ju inte när vi diskuterar politik i det här landet – inte sant?