Tiger kritikerkåren?

Apropå konstnären Lars Vilks, teckningar av profeten Muhammed och konstkritikernas uppdrag, som behandlas på ledarplats i dagens tidning, har även Sydsvenska Dagbladet skrivit. Konstktitikern Tor Billgren tar där bladet från munnen och anklagar sina kollegor för att försöka tiga ihjäl frågan trots att den minst sagt är relevant.

”Är vi alltså tillbaka i den ändlösa diskussionen om yttrandefrihet
kontra respekt nu? Ska vi sucka av leda? Blev inte allt sagt förra
gången? Är det inte dags att gå vidare?

Jo, absolut. Och det här kan vara ett bra sätt. Jyllandspostens
teckningar var nämligen inte konst, utan karikatyrer. Vilks är konstnär
och har således helt andra utgångspunkter. Hans Muhammedbilder handlar
om konstvärlden och dess beskyddande hållning gentemot islam, och den
ofta förstående attityden till islamismen. Vilks påpekar på sin blogg
att konstvärlden lutar åt vänster på den politiska skalan, och där står
ofta USA som den stora fienden. Islamisterna blir fiendens fiende och
således något konstvärlden känner gemenskap med och ogärna kritiserar.
Detta framgår på ett fullkomligt övertydligt sätt på Venedigbiennalens
Arsenaleutställning som dräller av slentrianmässig och politiskt naiv
USA-kritik.

Denna omhuldande hållning gentemot islam och Muhammed är alltså ett
resultat av västerländskt självhat och delvis befogad
postkolonialistisk skuld. Men när man tillämpar självcensur på det här
sättet ligger det också något annat i bakgrunden. En människosyn som
inte är mycket bättre än rasismen, nämligen att ”de” – muslimerna –
måste skyddas från sina egna primitiva instinkter. Den värsta formen av
nedlåtande vänlighet.

”Hos en del finns inställningen att eftersom islam inte hunnit så
långt i sin utveckling så ska den behandlas som ett barn”, sade Vilks i
en intervju i Svenska Dagbladet i lördags.

Trots att det råder värsta nyhetstorkan i medierna har det
rapporterats ytterst sparsamt om saken. Aftonbladet och Dagens Nyheter
har inte skrivit alls. Kultursidorna tiger.”