X
Annons
X

Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Miljöpartiets valmanifest är ett märkligt mellanting. Det är inte ett högtflygande idédokument men inte heller ett realistiskt förslag till politik för den kommande mandatperioden.

Det är en önskelista.

MP räknar upp en rad olika önskvärda satsningar och ambitioner. En del av dem är sympatiska, en del av känns väldigt främmande för den som har borgerliga värderingar. Men bara på 2-3 punkter finns idéer om hur allting ska betalas: höjda miljöskatter, skatt på lastbilstransporter. Men hur långt räcker det, när utgiftsposterna är mångdubbelt fler?

Jämför man med MP:s budgetalternativ från i höstas nämns ingenting om de stora skattehöjningarna på arbete som man då föreslog. Antingen mörkar man dem eller så har man tänkt om, men då räcker resurserna ännu sämre.

Valmanifestet är MP:s sista stora stund i frihet. Snart är det samordning med S och V som gäller över hela linjen. Partiet kunde ha använt den friheten på ett lite seriösare sätt.

Arkiv