Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Det går knappast att säga att medieutrymmet är trängre idag än förut. Tvärtom är kanalerna, spalterna och våglängderna fler än någonsin. Men trots mångfalden kan det finnas trängsel. Även när utbudet är brett kvarstår nyhetsvärderingens krassa verklighet. Det finns liksom bara en topp, en löpsedel, en förstanyhet…

I dagarna har allas ögon varit riktade mot Ukraina. En regering har riktat dödligt våld mot sina egna medborgare. Med rätta har vi förfasats och sörjt. Men i skuggan av händelserna i Kiev pågår en likartad oro i en annan del av världen.

 

I Venezuela demonstrerar folket mot president Nicolas Maduro och även här möts fredliga protester med våld. I Kiev fruktar demonstranter inrikesdepartementets specialpolisstyrka Berkut, i Caracas räds man istället en mopedburen och beväpnad medborgarmilis som skapades en gång av en statskuppsorolig Hugo Chávez.

Det vilar en bister tragik över att två likartade händelser ”krockar” så här. Allas ögon riktade mot Ukraina, rapporteringen är massiv. Venezuelas oro har än så länge förblivit nästintill orapporterad, vilket sörjs i denna gripande bloggpost från bloggen Caracas Chronicles. Här letar skribenten med bedjande frenesi igenom ledande globala nyhetssajter i jakt på rapportering och finner att landets omvälvande sista dygn knappt existerar. ”Venezuela brinner och ingen bryr sig”, konstaterar bloggaren sorgset. En lakonisk ordlek illustrerar känslan väl: Your breaking news is broken.

 

I Ukraina verkar saker och ting åtminstone tillfälligt lugna ner sig. Ett nyval är annonserat, en övergångsregering tar över under tiden fram tills dess. Kanske kommer Venezuela därmed rapporteras något bättre i det närmaste. Om nu inte OS konkurrerar ut den venezolanska kampen…

 

Arkiv

Fler bloggar