Kanske lät statsminister Fredrik Reinfeldts inledningsanförande vid dagens partiledardebatt bekant? Jodå. Han talade om Sveriges ekonomi, han påtalade dess styrka i jämförelse med många europeiska länder, han hyllade strama budgetregler. Nog har vi hört det förut. Men, just idag hörde vi inte bara självberöm, utan en sammanbiten statsminister som om och om igen inskärpte vikten av respekt för de finanspolitiska ramverken och varnade för lättsinne i budgetfrågor.
Man kan inte påstå att han var ideologiskt inspirerande eller retoriskt tjusande, men i allt det knastertorra syntes ett imponerande engagemang. Inför hotet mot arbetslinjen och en välskött ekonomi vaknar en beskyddarinstinkt hos statsministern. Gud nåde den som inte respekterar den ekonomiska stabiliteten, var budskapet som hamrades in.
Vem hade stressat upp statsministern så? Ja, inte var det Socialdemokraternas Håkan Juholt – trots att det var duellen dem emellan som på förhand målats upp som dagens huvudnummer. Visst uppvisade Juholt debattfärdigheter – inte minst i replikskiftena – men innehållet var tunt och ringades in bäst när Göran Hägglund undrade hur S-ledaren planerade att backa upp sin retorik i handling samt när statsministern påtalade att Juholts löften kommer med en prislapp.
Juholt orerar gärna om sitt samhälles förträfflighet i relation till regeringens hemska dito, men han nämner väldigt lite vilka omvälvningar han har i bakfickan för att uppnå sin idyll. Han bedyrar dock att den är ”modern” så många gånger att det känns krampaktigt.
Nej, statsministerns tillvaro fick sig en törn på grund av Sverigedemokraternas utspel på Brännpunkt, i vilket de inbjöd S, V och MP till ett budgettekniskt samarbete. De var mycket noga med att beskriva samarbetet som en ren teknikalitet fri från själarnas gemenskap och endast genomförd i syfte att få igenom de punkter där de rödgröna och SD har samsyn.
Är detta ett reellt hot? Ja och nej. Det vore att fälla regeringens budget och skulle antagligen leda till nyval. Här talar vi hot av en helt annan kaliber än enstaka motgångar i riksdagen. Å andra sidan är det tveksamt om Håkan Juholt är intresserad av ett nyval nu. Han har opinioner att vinna och politik att skapa. Idén skulle också kräva att Miljöpartiet väljer sida på ett sätt som skulle innebära slutet för alla överenskommelser med borgerligheten för en bra stund framöver. Den som hörde debatten kunde notera att tonen mellan Reinfeldt och Gustav Fridolin var avsevärt mera välvillig än den mellan Fridolin och Lars Ohly.
Vem vann duellen mellan Juholt och Reinfeldt? Oklart. Men det blev uppenbart att de båda är i händerna på ett parti vars vågmästarfärdigheter växer. Med dagens utspel vinner SD oavsett vilken utgången blir.
Om deras idé blir verklighet under mandatperioden har de gjort avtryck i politiken – utan att ens vidröra sin favoritfråga invandringen. Idag var Juholt kallsinnig, men inte heller det är en förlust för Åkesson. Framöver kan han berätta för alla S-väljare att Juholt haft alla möjligheter att genomdriva sin politik – om han bara vågat ”trycka på knappen”.
Det är lite som konstnären Marco Evaristtis installation med guldfiskar i mixers. Han ställde bara fram dem, andra tryckte på knappen. SD har serverat oppositionen en mixer.
