Lundby-Wedin bimbofierade sig själv

I en såndär öppenhjärtig intervju som man gör först när man är på väg att lämna sin post säger Wanja Lundby-Wedin till Dagens Arena att hon under den turbulenta period som stavas AMF-skandalen blev ”urförbannad” för att hon ”framställdes som en bimbo som ingenting begrep på styrelsemötena”.

”Den så kallade AMF-affären: Vad betydde den för dig?

– Det är förstås tufft att vara utsatt för ett mediedrev, hur tufft tror jag inte man kan förstå förrän man har varit där. I efterhand tycker jag också att mycket var väldigt märkligt. De övriga i AMF:s styrelse som var jurister, ekonomer, höga företagsledare – ingen av dem fick någon som helst kritik, utan allt landade på mig.
– Jag kunde se mig själv i spegeln och veta att okej, jag skulle kanske ha krävt skriftliga och inte bara muntliga förklaringar, men jag kunde också se att här fanns det något konstigt. Jag framställdes som en bimbo som ingenting begrep på styrelsemötena, och det gjorde mig urförbannad. För det var ju inte sant.

Varför blev du särskilt hårt granskad?

– Det var enkelt att lägga det på mig. Jag hade varit ordförande i många år, aldrig gjort någon tabbe eller hamnat i blåsväder. Det blev lite ”wow, också hon”. Sedan tror jag att klass spelar roll. Vi var flera som representerade LO, men någonstans så var jag… ja, ”egentligen” en vanlig undersköterska. Även om jag sedan vet att jag har skaffat mig mycket kunskaper genom åren. Men jag har ingen hög formell utbildning, jag har inga akademiska meriter. Jag inte bara representerar arbetarklassen, i den meningen är jag arbetarklass. Även om jag lever under andra ekonomiska villkor i dag så kan jag aldrig definiera mig som något annat.”

Ärligt talat. Så mycket vatten har det inte runnit under broarna sedan AMF-spektaklet toppade nyhetsdygnen. Lundby-Wedin verkar hoppas att vi alla ska ha drabbats av en kollektiv glömska och köpa hennes efterhandskonstruktion där fördomar om kön, blont hår och undersköterskor ingår i förklaringen till att hon blev utsatt för ett drev.

Men nej, så längesen är det inte. Och jag kommer i alla fall ihåg att LO-basen själv var först ut i bimbofieringen genom att gång på gång lansera den intellektuellt föga imponerande ursäkten ”Jag har blivit grundlurad”, jämte utsagan att hon inga summor kände igen. Bland annat.

Faktum är väl snarare att den där bimbofieringen av det hela var Wanja Lundby-Wedins smala lycka. Det i kombination med alla skriverier om hur himla många styrelseuppdrag hon hade. Så många att det ju faktiskt var alldeles vansinnigt svårt att hålla i sär allt detta jobbande.

Jo. Det var genom att avsvära sig alla eventuella insikter om vad som hänt och vad hon bidragit till som hon lyckades klamra sig fast vid sitt ordförandeskap. Att hon samtidigt skulle ha suttit där och varit ”urförbannad” över detta halmstrå framstår inte som särskilt troligt. Däremot är det begripligt att hon inte vill att denna inte helt meriterande bild ska ingå i hennes ordförandeskaps eftermäle.