Psalmboken skulle bli Folkboken

2006 utgav Svenska kyrkan ett supplement till Psalmboken, innehållande 166 extrapsalmer. Syftet var att skapa en ”Folkbok” som – får man anta – till skillnad från Psalmboken alltså skulle vända sig till folket.

Eftersom Svenska kyrkan vid tillfället för psalmkompletteringen inte längre var statskyrka utan ett trossamfund bland andra, kan man tycka att folkaspekten var en aning förlegat. Svenska kyrkan är inte mer folkets kyrka än någon annan kyrka.

När man vänder sig till just folket görs dessutom alltid ett antal antaganden om hur folket är och vad folket vill ha. I psalmer antogs folket vilja ha mer inslag av frågor som berör människor i vår tid. Detta beskrivs i ett pressmeddelande från Göteborgs Universitet där en ny licenciatuppsats behandlar frågan om teman i 2000-talets psalmer: Psalmer i 2000-talet. Nya psalmer i Svenska kyrkan. Som frågor av vår tid definieras fred, miljö, samlevnad och arbetsmiljö.

När folket vänder sig till ett trossamfund antas det alltså söka svar på frågor om bland annat arbetsmiljö. En inte allt för vild gissning skulle ju annars kunna vara att de som vänder sig till kyrkan gör det för att de söker ett religiöst budskap och svar på existentiella frågor. Sånt som saknas på andra håll.

I uppsatsen ges exempel på hur de nya psalmerna fungerar mindre exkluderande än gamla psalmer. Man citerar en favorit som snarare för tankarna till socialrealism (med betoning på social) än till en psalm: ”När arbetarna som fick jobb i sista stund får samma lön som de som slitit hela dan – vem är den arbetsgivaren?” (psalm 807)

Så, vad säger ni som eventuellt ska välja psalmer till kommande barndop eller bröllop under kommande år? Blir det En vänlig grönskas rika dräkt eller den om arbetarna som fick jobb? Är ni moderna och folk nog utgår ni alltså från frågor som berör er och väljer den senare.

Dessutom görs i de nya psalmerna ett försök att minska det som anses exkluderande i gudstilltalet. i psalm 850 tilltalas Gud mamma: ”Mamma! Var är du?”

Om man tycker det är exkluderande att kalla Gud för fader, hur menar man då att ordvalet moder inte skulle vara lika exkluderande?