Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

En gång i tiden var det här med poliser, brottslighet, lag och ordning något av en borgerlighetens paradgren. Det var förstås ganska lätt att vara bättre än Socialdemokraterna, men ändå. Borgerligheten i allmänhet och Moderaterna i synnerhet, hade hög trovärdighet på området.

Därför har det alltid förvånat mig en smula att man inte har förvaltat området bättre. Visst har det gjorts bra saker under mandatperioden, men även det goda har försvunnit. Mycket på grund av justitieminister Beatrice Ask, som inte har kunnat ”kapitalisera” ens på självklara vinnarfrågor som skärpta straff för de grövsta brotten etcetera.

Att inte kunna ta hem pluspoäng på sin egen politik är en sak. Att därefter gå till att parodiera sig själv är en annan. Och tyvärr, på senare tid har vi sett allt fler tecken på just en borgerlighet som gör parodi på sig själv.

Nyligen gick Johan Pehrson till osnygg och obalanserad attack på Lagrådet på sin blogg, efter att detta ställt sig tveksamt till regeringens idé om att kunna tvångsdrogtesta barn utan föräldrars medgivande. Det är förvisso helt i sin ordning för en politiker att vara skeptisk till Lagrådets utlåtanden och det är inte heller första gången en regering struntar i Lagrådet.

Men sättet som Pehrson valde att ”diskutera” Lagrådet var under all kritik. Istället för att resonera sansat antydde att rådet skulle bestå av drogliberaler, vars yttrande mest liknande ett ”sammelsurium” och ett ”stolpskott”. Senare valde regeringen också att strunta i Lagrådets kritik och har nu gått vidare med förslaget – ett förslag jag har svårt att se storheten i.

Är det ens vanligt att föräldrar vägrar test om polisen finner det angeläget att ta ett? Det låter osannolikt. På fråga om när tvångsdrogtesterna kan bli aktuella förklarade Beatrice Ask att hon ”såg framför sig” tillfällen då barn till exempel påträffas i knarkarkvartar. Här finns väl ungefär två scenarion som kan vara aktuella. Det ena är när de bor i knarkarkvartarna, kanske rentav med sina föräldrar. Det andra är när barnen är på besök i en knarkarkvart. I båda fallen verkar det tillrådligt att socialtjänst kopplas in – alldeles oavsett om ett drogtest utförs eller ej. Knarkarkvartar är generellt dåliga för barn, liksom…

Pehrsons osmidiga kritik mot Lagrådet medför att han har straffat ut sig själv från att trovärdigt kunna använda Lagrådet som slagträ mot en eventuell vänsterregering i framtiden. Hans insatser står sig emellertid slätt mot Beatrice Asks senaste utspel.

Jag är rädd att jag aldrig igen kommer att återfinna min haka, som jag tappade när jag läste att justitieministern vid ett seminarium i riksdagen i veckan luftade idén att man borde ”hänga ut” sexköpare genom att skicka dem delgivning om brottsmisstanken i grälla, kanske gredelina, kuvert. Så att folk – och särskilt familjen – ska få veta vad de ”håller på med”.

Märk väl att tanken är att omgivningen ska informeras innan personen i fråga blivit dömd – vi talar om en brottsmisstanke. Denna avskräckande metod kunde vara ”effektivare än ett par års fängelse, förklarar Ask för Aftonbladet.

Jovisst. Här finns fantastiska möjligheter till avskräckandet! Varför inte utveckla tanken? Tänk att få fiska upp sitt röda kuvert (det som betecknar krogslagsmål) hos grannen mittemot? Och tänk så avskräckande det blir när du får överlämna det gröna kuvertet (som delger misstanke om narkotikabrott) till killen i lägenheten ovanför?

Sedermera drar Ask förvisso tillbaka idén om gredelina kuvert. Det var kanske lite dumt, medger hon, men vidhåller att poängen – tydlighet – är viktig. På frågan om ett barn öppnar brevet svarar hon kavat att ”Det är nog lika bra att dottern får veta vilken typ hon har till far”.

Dags för mig att krypa in under skrivbordet och leta efter min haka dårå…

Arkiv

Fler bloggar