Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Idag har Jasenko Selimovic skrivit ett svar till Jonas Hassen Khemiris brev till Beatrice Ask i DN. Det är ett bra svar. Ett mycket bättre svar än Beatrice Asks egna försök till kommentarer, inte för att situationen gav henne möjlighet till mycket annat än platt fall. Selimovic klarar sig bättre. Han adresserar den vardagsrasism som Hassen Khemiri beskrev i sin artikel och föreslår så att säga ett förhållningssätt.

Jag tycker att det är en klok text. På Twitter verkar många väldigt ivriga att läsa den som alltifrån Reva-försvar till oförmåga att se maktstrukturer eller vilja att vifta bort rasism och bortdefiniera diskriminering. Höjdpunkten är väl Lena Sundströms läsning av Selimovics text som parallell med att be medborgarrättskämpen Rosa Parks att sitta ner och vara tyst.

 

Jag förstår inte riktigt hur man kan göra alla dessa illvilliga tolkningar. Tvärtom. Selimovic är oerhört noga med att markera sin ståndpunkt i dessa delar. Han poängterar särskilt, i en passage som uppenbart föregår de förväntade misstolkningarna att han ”säger inte att diskriminering och diskriminerade inte finns”.

Han påpekar med emfas att Reva står honom ”upp i halsen”, vilket redan det är ett steg vidare från vad alla i något sånär ansvarig position hittills sagt om Reva. Såväl integrationsministern som experter som uttalat sig har hela tiden diskuterat frågan först efter ett nödvändigt ”om” eller via generella konstateranden eftersom det vore olämpligt för dem att under brinnande debatt utgå ifrån att polisen har institutionaliserat rasism som metod. Politiker, särskilt utanför oppositionen, kan helt enkelt inte tala som författare och dramatiker. Det borde folk som försörjer sig på samhällsdebatt begripa, men under förmiddagen har jag inte sett någon som verkar fatta att Selimovics korta utvikning i ärendet är kort, men definitivt skarp givet varifrån han sitter och skriver detta.

 

Som jag förstår texten så ifrågasätter egentligen inte Selimovic någonting av de upplevelser som Jonas Hassen Khemiri beskriver. Däremot poängterar han vikten av att kunna se och bekämpa både rasism och andra förtryckande strukturer utan att under debattens gång internalisera rasismen i hela samhällskroppen och göra den till något oundvikligt och ständigt.

Nåväl. Eftersom det påbjudna sättet att läsa Selimovics text verkar vara att lyfta fram enstaka delar så ska väl inte jag vara sämre. Detta är nyckelpassagerna för mig, detta är vad jag tolkar som kärnan i texten. Andra ser andra kärnor.

 

 

”Rinkeby. Jag träffar en grupp ungdomar. De klagar på rasismen, på lektorer som skriver ”kan du hjälpa Mohamed, han kommer nog direkt från Mecka”, på polisen som kallar dem för ”apajävel”, på ambulansanställda. Jag brukade svara att jag ska göra allt som ligger i min makt att sådana lektorer inte ska undervisa, att sådana poliser inte ska få bli poliser. Att vi tillsammans kan förändra det. Men nu, i din kropp, min vän, hade jag inget svar. Om den lektorn endast är ett symtom på ett rasistiskt samhälle, om han bara säger det som alla andra tänker, då är det meningslöst att jaga honom. Han är endast en droppe i det stora rasistiska havet.”

 

samt:

 

Därför lämnade jag din kropp. Jag vill kämpa mot diskriminering, för de diskriminerade. I din kropp kunde jag inte göra det. Jag hade bara min offerroll. Jag kunde inte leva med bilden av människor omkring mig som rasister. Hade jag trott det skulle jag inte levt här. Jag ser statistiken, siffror, undersökningar. De är inte sådana som du beskriver dem.

Vi är ovana, tafatta. Vid globalisering, invandring, andra religioner. Det är nytt, okänt, förvirrande. Men du är också del av denna ovana, min vän. För hade du varit van skulle du insett att landet inte kommer bli mindre främlingsfientligt efter att du beskrivit folk i det som rasister.

Jag är smärtsamt medveten om att det finns människor som skriver ”hjälp Mohamed”, jag vet att polisen ropar ”apajävel”, jag ser det. Men att Sverige skulle vara ett främlingsfientligt samhälle? Finns det alltså ingen värdering, ingen mylla som föder det faktum att Sverige är ett av de mest generösa länderna i västvärlden? Att vi tar emot flest ensamkommande barn? Är dessa fakta sprungna ur ett värderingsvakuum? Skulle protester mot REVA hänt om vi levde i ett främlingsfientligt land?”

 

Arkiv