Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Njet, blev svaret från den ryske FN-ambassadören när säkerhetsrådet tog ställning till en resolution med hot om sanktioner mot Syrien om inte våldet mot landets opposition upphör.

Det är väl inte så farligt, menade Putins och Medvedevs representant. Våldet hotar inte internationell fred och säkerhet.

Kina lade också sin vetoröst.

Libanon röstade mot.

Resolutionsförslaget hade lagts fram av några EU-länder, men fick alltså njet. EU har dock möjlighet att gå fram på egen hand – och bör göra det.

I morgon kommer frågan om EU:s bistånd upp till diskussion i Bryssel. Det handlar om bistånd för 130 miljoner euro och lån värda 1, 3 miljarder euro. EU har också möjlighet att införa t ex reserestriktioner. Sannolikt kommer man dock att denna gång bara hota med sanktioner i förhoppning om att president Bashar al-Assadska följa rådet att reformera.

Frågan är om det verkligen hjälper. När han tillträdde för 11 år sedan, ja han tog över efter pappa (totalt har familjen styrt och ställt till det i 40 år), fanns vaga förhoppningar om reformer. Det blev inget. Under de senaste åren har det dock skett en viss öppning på det ekonomiska området – och EU har inte varit sen att haka på i syfte att stöjda en reformprocess.

När den arabiska våren också slog ut i Syrien var Assads reaktion först försiktig. Han skapade igen vaga förhoppningar om reformer. Sedan gjorde han som pappa och lät armén gripa in (om inte i samma våldsskala som när pappa Hafez satte stopp för ett uppror bland den i antal dominerade sunnigruppen – när granaterna hade slutat regna över staden Hama var mellan 10 000 och 25 000 döda).

Det verkar alltså som om president Bashar al-Assad redan har gjort sitt val.

Nu väntar vi på att EU gör sitt val.

 

Arkiv

Fler bloggar