Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

SVT:s avslöjande om att Försvarets Radioanstalt spanar på Ryssland är, som jag skriver idag, inte särskilt spännande. Det är vad FRA är till för, ge oss konkurrensfördelar på underättelsemarknaden. Däremot tvingade det mina tankar bakåt, in i minnenas arkiv. Jag minns tisdagen den 17 juni 2008. Då sade Vänsterpartiets Alice Åström något klokt i riksdagen:

”Tyvärr är erfarenheten den att för varje sådan här lagstiftning som vi har beslutat om har det aldrig tagits steg tillbaka. Varje sådant här beslut har alltid lett till att man utvidgar förslagen efter hand. Det är det som vi står inför.”

 

Ja, så är det . En viktig och stor del av FRA-debatten var diskussionen om vem/vad FRA skulle spana på. Löftena som upprepades var hela tiden att det var utländska förhållanden som skulle övervakas, inte befolkningen. Hur kunde vi tro något sånt? Det varken fick eller kunde FRA, menade dess generaldirektör då. Och i riksdagsdebatten den 17 juni sade dåvarande försvarsministern Sten Tolgfors så här:

”FRA ska inte bedriva massinhämtning eller masslagring av svensk inrikeskommunikation. Det finns inget utrymme att spana på interna svenska förhållanden. Information utan utländsk bäring ska förstöras. 

Underrättelsetjänst handlar inte om brottsbekämpning. Signalspaning sker tvärtom i framåtblickande syfte och för att kartlägga företeelser som riktar sig mot vårt lands säkerhet. Sådan information, och endast sådan, ska lämnas vidare till den berörda beställarmyndigheten. Det handlar om att finna utländska hot mot Sverige och svenska intressen, märk väl. För brottsbekämpning ansvarar polisen, som har tillgång till sina tvångsmedel för till exempel telefonavlyssning om detta krävs.” 

Så längesen det känns. Jag lämnade riksdagen och skrev min artikel, som avslutades med följande:

”i en stat där solen alltid skiner vore det inga problem att låta staten spana loss heller. Men vi kan inte ha lagar som förutsätter evigt solsken på en fläckfri stat.”

 

Numera är det ingen som bedyrar att FRA:s möjligheter absolut inte ”handlar om brottsbekämpning”. För sedan dess har ju Alice Åström fått rätt. Utvidgningen pågår och idén att FRA skulle arbeta enbart med att kika på utländska förhållanden är ett minne blott. Det är inte någon som bedyrar sånt idag. Och inte ens om en regering, oavsett färg, gick ut och sa ”Okej! Vi kapar kablarna, stryper FRA:s tillgång.” är det särskilt troligt att man verkligen skulle göra det.

Vi får således hoppas på evigt solsken.

 

Arkiv