Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

”Ibland är jag rädd att jag lever i en bubbla. Att jag nästan bara omger mig med likasinnade. Vi tänker likadant, skrattar åt samma saker och följer samma Instagramkonton. Det är i och för sig poängen med att leva i en storstad – vi som lämnade mindre städer för Stockholm sökte just detta: subkulturer, likasinnade. Samtidigt är det underligt att bo i en stad där 40 procent röstar på moderaterna och inte känna en enda av dessa.”

 

Ja, verkligen. Om det där sista stämmer är det i sanning underligt. Hur är det möjligt att kunna hålla sitt liv så kliniskt fritt från oliktyckande? Jag lyckas inte ens med detta i mina nätflöden, än mindre i verkliga livet. Man måste säga att det är lite imponerande på något vis. Det är också smått fascinerande att Lawen Mohtadi inte för ett ögonblick överväger att hennes slutsatser kanske kanske kanske skulle se en gnutta annorlunda ut om hon tillät sig ett lite mer heterogent umgänge. För att inte tala om den märkliga historieskrivningen. Hela det Socialdemokratiska projektet har i mångt och mycket bestått av att tjäna såväl arbetar- som medelklassens, ja just det, egenintresse. Om Mohtadi bortser från detta för att hon inte vet eller för att hon inte vill medge detta är oklart. Men det ger ju onekligen analysen inifrån den likasinnade bubblan ytterligare drag av luftpastej.

Arkiv