Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Johan Ingerö

Johan Ingerö

I dagens tidning skrev jag att även Sverige hade kunnat befinna sig i ekonomisk kris nu, med tanke på hur många politiker som velat stimulera till ytterligare kreditgivning. En av de utpekade, vänsterpartiets Ulla Andersson har skickat följande svar:

 

Ingerö blandar bort korten

I spåren av eurokrisen påpekar Johan Ingerö att även ”Sverige har kört nära kanten”, med vilket avses att även svenska banker varit nära stora ekonomiska problem. I detta har Ingerö rätt. Enligt finansminister Anders Borg var två svenska banker under sommaren 2009 endast ”timmar från konkurs”, som han uttryckte det på SNS:s seminarium den 19:e januari i år med anledning av Konjunkturrådets rapport.

Borg syftade på svenska bankers exponering i Baltikum och effekterna på svenska banker i händelse av en devalvering i Lettland. De svenska bankerna, framförallt Swedbank och SEB, hade under en lång tid aggressivt jagat marknadsandelar i Baltikum. I denna jakt tog de enorma risker i sin kreditgivning. Risker som de kunde ta på grund av för låga kapitaltäckningskrav och eftersom det finns en implicit garanti från staten att inte låta stora banker gå i konkurs.

Ingerö menar vidare att olika svenska företrädare har varit oansvariga när det gäller bankerna. Undertecknad har tydligen ”gått längst” i ansvarslöshet. Mitt påstådda brott är att drivit frågan om att på olika sätt underlätta etableringen av lokala sparbanker i syfte att trygga kreditförsörjningen för mindre företag på landsbygden och för att öka konkurrensen på bankmarknaden. På vilket sätt detta skulle öka riskerna i det svenska banksystemet får anses oklart. Ingerös försök till skuldutmätning är överhuvudtaget helt bisarrt mot bakgrund av att Vänsterpartiet i princip har varit det enda partiet i riksdagen som lagt fram skarpa förslag för att minska riskerna på bankmarknaden, bl.a. i form av högre kapitaltäckningskrav och en bankdelningslag för att separera affärsbankverksamhet från investmentbankverksamhet.

Ulla Andersson, ekonomisk talesperson (V)

 

Svar direkt

Min kritik mot Ulla Andersson gäller en motion från henne, inlämnad under finanskrisens år 2009. I den motionen krävde Andersson att svenska staten, med skattebetalarnas pengar, ska bistå med upprättandet av nya sparbanker i syfte att konkurrera med de enligt Andersson för giriga affärsbankerna.

Här ovan nämner hon bland annat Swedbank, vars affärer i Baltikum ostridigt har varit riskabla. Här kan det dock vara på sin plats att påpeka att Swedbank är sprungen ur sparbanksrörelsen, och resultatet av en fusion mellan Sparbanken Sverige och Föreningssparbanken. Att sparbankerna på 1990-talet valde att omvandlas till affärsbanker hängde naturligtvis ihop med den finanskris som plågade Sverige. Affärsbanker kan börsintroduceras och nyemitteras, och på så vis locka nytt kapital. Sparbankerna hade i sin dåvarande form inte kunnat överleva den tidens ekonomiska nedgång.

Vad har då Ulla Andersson lärt av detta? Av hennes riksdagsmotion att döma: mycket, mycket lite. Inte nog med att hon vill starta fler sparbanker, hon vill dessutom ta statskassan till hjälp. Skattebetalarnas pengar ska alltså användas som riskkapital för att understödja en bankform vars track record i finansiella kristider måste betraktas som allt annat än succéartad.

Ulla Andersson får gärna driva den politiken, även i tider av hotande europeisk bankkollaps. Men hon får nog räkna med visst mothugg.

Johan Ingerö

Arkiv