Det var inte Zlatan som började

Vem var det som började? En inte alltför ovanlig fråga när barn träter. En fråga som talande nog också är relevant i julens lilla debacle kring Zlatan Ibrahimovic. Från min något juldästa horisont har jag förstått att allas vår trasjoxare Zlatan numera anses strida mot varenda värdegrundspärm i riket.

Vad har han gjort? Han har varit sur och irriterad, syrlig och lakonisk i en intervju och i detta sammanhang raljerat med de många som blev upprörda när veteranspelaren Anders Svensson fick en bil i gåva av Svenska fotbollförbundet efter att Svensson slagit rekordet för flest spelade A-landskamper i herrlandslaget genom tiderna. Therese Sjögran, som har spelat flest A-landskamper i damlandslaget fick vid tillfället ingen bil.

Låt oss rekapitulera. Gåvan Svensson fick var ”för lång och trogen tjänst”. Strax efter att han fått den görs en intervju där journalisten omedelbart börjar grilla Svensson och förbundet om bilen. Här fattar de ännu inte att saken är på väg att bli medieanka och svarar på frågorna relativt aningslöst. Svensson berättar att han skojat om att han vill ha en bil och säger samtidigt att Therese Sjögran kan få hans, hon har ju faktiskt gjort ännu fler matcher. Fotbollförbundets ordförande utlovar hyllning även åt Sjögran och förklarar att Svensson hyllas inte bara för rekordet, utan också för att han sannolikt är på väg att sluta.

Det spelar ingen roll. Snöbollen rullar vidare. Saken växer och växer, frågorna hopar sig. Varför fick egentligen killen Svensson en present? Varför fick inte Sjögran present? Ilskan växer över Svenssons present. Ja, ju mer tiden går och saken växer desto mer framstår det som att hans present i själva verket är en illustration av allt som är jävligt här i världen!

Jag förstår fullständigt varför Ibrahimovic slår bakut. Hans kollega som började sin fotbollskarriär redan innan Zlatan själv är alltså på väg att avsluta sin karriär och firas av med present efter slaget rekord. Vad gör då medierna och det offentliga Sverige? Gratulerar? Säger tack? Tjoar och tjimmar? Nä. De drar igång ett litet drev. Sticker mikrofonen under näsan på Svensson och pressar honom. Ställer fotbollförbundet mot väggen. Gör rubrikskandal av någons avtackningsstund. Undersöker om det finns fler bilbeställningar lagda av förbundet. Tar reda på bilens exakta värde, som för att visa att här finns det grävande krafter avsatta för att närgranska varje pinal som eventuell föräras Therese Sjögran. Visar det sig att hon så småningom får en bil med annan växelspak kommer vi garanterat kunna läsa om det överallt.

I stora drag påminner hela saken om när barn noggrant räknar julklapparnas antal och värde. Eller kanske om när linjalen åker fram för att mäta så att läsken verkligen fördelas exakt rätt mellan glasen. Det är barnsligt på en piluttanivå så ovärdig att man baxnar.

En vuxen människa får en avtackningspresent och folk börjar yla som femåringar? Ja jösses.

Att det är detta som gör Zlatan sur framgår med all önskvärd tydlighet i intervjun. Gång på gång talar han om hur respektlöst och taskigt det är mot Svensson att göra hans stund till något fel och fult:

– Det känns extremt trist efter allting han har gjort, alla de här åren. Nu ska han sätta skorna på hyllan och man har lagt en svart skugga över allting han har gjort bara för en bil!

Och ja. Sen blir han också barnslig. Vägrar mäta läsken med linjal. Säger istället att eftersom han är störst ska han ha mer läsk. Erbjuder välling i signerad flaska. Sänker sig till nivån som redan är. Pilutta er, och så vidare.

Sa han dumma saker?
Ja.
Var det han som började?
Nä.