Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

På gårdagens ledarsida skrev jag om ett förslag från arbetsmarknadsdepartementet, ett förslag som i korta drag går ut på att det framöver ska vara ett krav att nyanlända invandrare accepterar erbjudet arbete.

”I sak har jag inget emot att vi ställer krav på att erbjudna jobb också tas”, skrev jag, men frågade mig samtidigt om problemet vi har när det gäller nyanlända verkligen handlar om att de ”vägrar befatta sig med alla jobberbjudanden som regnar över dem”. Det trodde jag inte när jag skrev och det tror jag inte nu heller. Utmaningen när det kommer till den stora klyftan vad gäller arbetslöshet ligger inte här, utan i att det helt enkelt saknas jobb. Oavsett om det nya kravet är viktigt och efterlängtat eller bara en pyttedetalj i ett betydligt större problemkomplex så är behovet av fler jobb trots allt det allt annat överskuggande problemet som skulle behöva lösas.

 

Därmed inte sagt att jag inte är nyfiken på detaljernas nyanser. Och igår bjöds jag en nyans i form av ett mejl från en arbetsförmedlare som skrev så här:

”Reagerade på din text idag om kraven på att nyanlända att tacka ja till jobberbjudanden. Jag är arbetsförmedlare och jobbar med ungdomar, och om en av mina arbetssökande skulle tacka nej till erbjudet jobb eller insats så blir hen av med sin ersättning under 45 dagar. Samma sak med sökande i Jobb- och utvecklingsgarantin. Arbetssökande som har a-kasseers. drabbas på liknande sätt men då är det resp. a-kassa som tar beslut om ev. indragning.

När det gäller mina kollegor som jobbar inom etableringsuppdraget (nyanlända) så har de knappt några ”sanktionsmöjligheter”. De kan vara helt överens med en arbetsgivare att en sökande ska påbörja anställning, men den sökande kan säga ”nej tack” och fortsätta få sin ersättning. Till saken hör också att den så kallade etableringsersättningen är mycket högre än aktivitetsstödet i de flesta fall. Och ja, det har hänt att personer tackar nej till jobb.”

Arkiv