Svenska kyrkans ledning festar dyrt i fastan

Efter gripande möten med kristna konvertiter i Hammarbykyrkan i veckan är Annika Borgs inlaga om Stockholms stifts tillställning i Gyllene salen, i Kyrkans Tidning plågsam ironi.

Till Hammarbykyrkan kommer bland annat människor som flytt sina hemländer, främst Iran, för att de konverterat till kristendom. Många av dem kan berätta om rädslan för att någon anhörig ska få veta, eller än värre utsättas för våld för konvertitens skull. Och många har svarta erfarenheter av hat och våld för sin tros skull. I Hammarbykyrkan kan de vara någorlunda trygga.

Men. Det är lite ont om pengar. Man hjälps av donationer, kollekt och insamlingar. Tillgången till Svenska kyrkans kapital är begränsad eftersom församlingen är en så kallad EFS Missionsförening. Man verkar inte helt överens, och den kristna gemenskapen verkar inte alltid sträcka sig långt nog.

Gemenskap och ”team buildande”-aktiviteter verkar man dock ha stiftsinterna medel till i Stockholm. Om just detta skriver Annika Borg. Förra veckan hölls en tvådagarskonferens för kyrkans ödmjuka tjänare, även kallad presidiekonferens. Kyrkoherdar, kyrkopolitiker och diverse tjänstemän konfererade och belönade sig med rejäl tillställning i Stadshuset. Möjligen hade man först sneglat på Blå hallen – varför vara sämre än nobelpristagarna? – men i all fromhet hölls middagen i den något mindre Gyllene salen. Mat och dryck gick på 337 600 kronor (exkl moms).

Passande nog hölls den generösa måltiden mitt i kyrkans fastetid, då kristna enligt tradition ska försaka något för att påminnas om dem som har det sämre. Tanken är också att ge av sitt överflöd till dem som bättre behöver det. (Som flyktingar och förföljda.) Det är möjligt att festfixarna tyckte att prästerna och deras medarbetade hörde till just denna skara, mindre bemedlade, som förtjänade en fin middag. -Som uppmuntran mitt i det slitsamma arbetet att gå i Kristi fotspår och sprida evangeliet. Det kostar på att hjälpa sina medmänniskor…

Från källor framkommer att faste-festen slutligen landande på en betydligt högre summa en ovan nämnda 337 600 kronor. Det var ju bara för vinerna och maten. Den slutliga notan till Svenska kyrkan när konferenslokaler och båda dagarnas utsvävningar sammanställs landar en bit över 700 000 kronor.

Den skenheliga kyrkan som under fastetid predikar uppoffring, och ordnar solidarisk insamling från varje församling, verkar onekligen en smula splittrad. Å ena sidan högdjuren som skålar i Gyllene salen, å andra sidan de som söker skydd från ondo och förföljelse. En retorisk fråga: Vem hade kyrkans förgrundsgestalt Jesus brutit sitt bröd med?