Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Varför just biblioteken?

För att det ska vara en plats som är öppen för alla där medborgare ska kunna mötas, förklarar bibliotekarier jag talar med. När sådana möten blir konfliktfyllda märks det av på biblioteken, vilket jag beskriver i min kolumn i dag.

Jag talar med en ansvarig på en kommun i Skåne där personalen på biblioteket numera bär larm kopplade till Securitas. Han är mycket mån om att vända det hela till något positivt: Biblioteket har fått många nya besökare på kort tid, och när många människor samlas på en ny plats blir det ju lätt stök och bråk.

Jasså?

Sedan när betyder många besökare på ett bibliotek i Sverige att personalen ska behöva känna sig hotad? Behöva bära larm?

– Det ska vara en plats som är öppen för alla, när något är dysfunktionellt i området så märks det hos oss, säger en bibliotekarie som jag talar med.

– Vi känner ju igen gängen här i området, vi vet vilka som sysslar med brottslighet. Och så ser vi hur de möts över åldersgränserna på biblioteket, för att det är äldre bröder eller släktingar till de yngre ungdomarna och barnen.

Vad är det gängen gör, konkret?

– De är väldigt många och de tar över biblioteket. Grälar högljutt, kastar saker. Man får inte ut dem. De svarar inte på tilltal.

Hur agerar ni i personalen?

– Man känner sig förödmjukad när man inte kan göra någonting. Det är en total brist på respekt som går över i fientlighet. Jag upplever att jag representerar den delen av samhället som de hatar, de beter sig som att de inte skiljer biblioteket från skolan eller polisen, att det är samma grej.

Varför vill du berätta om detta?

–  Eftersom jag bor här i området känner jag ett ansvar mot mina grannar. Det handlar om sociala problem som drabbar alla i området och som vi inte kommer tillrätta med. Jag träffar mormödrar och pappor som tycker att situationen med gäng som sprider rädsla och obehag är skit och vill flytta härifån. Samtidigt verkar det finnas en rädsla att prata om problemet, för att det riskerar att ’stigmatisera området’.

Jag talar också med en 66-årig kvinna (som även hon citeras i dagens kolumn), som förklarar varför biblioteket är en viktig plats för henne.

– I min familj är vi uppvuxna på bibliotek, och vi har bott i området i 20 år. Det har aldrig varit så stökigt och otryggt som sista halvåret. Nu går jag dit på mornarna. På eftermiddagarna – aldrig, och ser jag att det sitter det stora grupper där med 17-20-åringar så går jag inte in.

Vad gör du när gängen dyker upp?

– Jag bara lämnar mina böcker och går därifrån. Det har jag gjort de senaste månaderna.

 

Paulina Neuding, chefredaktör för magasinet NEO

Arkiv