X
Annons
X

Ledarbloggen

Ivar Arpi

Ivar Arpi

Förr i tiden, då var människor mer sparsamma än i dag. Det tror i alla fall nio av tio som tillfrågats av banken SBAB. Men så gott som alla i undersökningen tycker att det är viktigt att spara. Det är dock svårt i dagens Sverige. I boken Balansakten, som presenterades på Timbro i dag, beskriver Philip Lerulf att runt en fjärdedel i åldrarna mellan 30-49 år som inte skulle klara sig längre än fyra veckor om lönen slutade komma, enligt Demoskop (2012). Marginalerna är små.

I grund och botten finns också en kulturell aspekt av frågan. Sedan några decennier har välfärdsstaten blivit ett självklart inslag i människors tillvaro. På många områden är det bra, men en baksida är att det egna ansvaret försvinner. Det är någon annan, det offentliga, som man anser ska hantera problem som uppstår i livet. Och med ett skattetryck som är avsevärt högre än OECD-länder är det inte en orimlig begäran. Men det minskar individens egenmakt. Henrik Berggren och Lars Trägårdh myntade begreppet statsindividualism för att beskriva den svenska modellen av en stark stat som möjliggör självständiga individer. I Balansakten kritiserar Lerulf den modellen på ett förtjänstfullt sätt: ”Den brist på egan besparingar som välfärdsstaten genom sina höga skatter åstadkommit har försatt många svenskar i ett nytt beroendeförhållande.”. Han menar att människor i denna utsatta situation tar fler sms-lån och liknande och att ”högskattesamhället förhindrat ett privat buffertsparande och gjort att många svenskar i dag i stället är hänvisade till mindre nogräknade kommersiella aktörer som erbjuder snabba lån när de egna pengarna inte räcker till.”

En konsekvens av att människor saknar buffertar är också att färre väljer att starta företag. Men eget sparande är ofta den förutsättning som krävs för innovationer och entrepenörskap. Enligt Demoskrop har 17 procent har avstått från att starta företag för att de inte haft råd och att 27 procent i åldrarna 40-49 år skulle inte ha råd i dagsläget. Här skulle regeringen kunna göra mer.

En väg framåt vore att minska kapitalskatten och trappa ned avdragsrätten på lån. Då lönar det sig mer att spara och incitamenten för att ta stora lån minskar. Ett samhälle med hög belåningsgrad ökar risken för bostadsbubblor. Därför är det bra att låneökningen har avtagit sedan bolånetaket infördes 2010, men det behöver bli bättre.

Skattetrycket är också så högt i Sverige att få har pengar över att lägga undan. I slutet av månaden är det inte många kronor kvar på kontot. Runt 20 procent sparar ingenting och för majoriteten av dessa handlar det om att de inte har råd. Med en sänkning av arbetsskatten skulle utrymmet att lägga undan pengar öka. Fler behöver få möjlighet att spara ihop till en verklig buffert, av sparade och inte lånade pengar, mot livets kastvindar.

Arkiv