Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

I det sedan länge S-styrda Malmö råder brist på skolor. Det är illa. Varje gång skolbarn hänvisas till baracker brukar allmänheten reagera – oavsett vad orsaken är. I Malmö verkar bristen bero på dålig planering och undermålig politisk styrning.

Men på riksnivå håller S hög svansföring i skolfrågan. Jan Björklund skylls då och då för hur decennier av experimentell skolpolitik faller ut i våra dagar. Inte helt korrekt beskrivning, men vilken opposition hade försuttit den chansen… Men. Om man verkligen vill formulera politik för en bättre skola med starkare ledarskap och med arbetsro för såväl elever som lärare, krävs betydligt mer. Så vad har S i skolfickan?

Senast bjuder de på ett förslag om förlängd obligatorisk skolgång. Hmmm.. Moderaterna rekommenderade nyligen 10-årig grundskola, och nu kommer alltså S med ännu längre skolgång för alla. Nu är det sannolikt inte själva skol-längden som avgör hur mycket eleverna i den svenska skolan lär sig. Inte ens en obligatorisk 20-årig skola skulle hjälpa om lärarna fortfarande tyngs av pappersarbete, ordningen i klassrummen är under allt kritik och elevernas vardag innebär behov av hörselskydd för att över huvud taget orka med skoldagen. Det är VAD skolan lär ut inte HUR LÄNGE den pågår som avgör hur bra den är.

Dessutom är idén om att alla ska gå längre i skolan inte särskilt klok. Det finns de som bör gå kortare och de som bör gå längre. De som lär snabbare och de som tar längre tid på sig. Vissa är riktigt duktiga på matte, andra har talang för att uttrycka sig muntligt. Liksom de allra flesta elever har något de tycker är knepigt. Därför är lösningar om mer olikhet att föredra framför mer och längre av detsamma till alla.

Nivågruppering, arbetsro och terminsvis intagning kan vara bidrag till fortsatta skolreformer. Det är inte tiden i skolan som avgör utfallet, utan hur tiden där används.

Arkiv

Fler bloggar