Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Idag är det Brottsofferdagen, en dag som på olika sätt uppmärksammas runt om i landet. Mycket viktigt görs ideellt för att hjälpa brottsoffer, men jag vill ta tillfället i akt att uppmärksamma en annan del av detta arbete. Flera gånger har jag på denna sida lyft fram den samhällsviktiga insats som görs av Brottsofferjouren i allmänhet och deras vittnesstödsprogram i synnerhet. Problem med uteblivna vittnen och även hot mot vittnen är något som det har rapporterats allt mer om på senare år.

”En hjälte i dessa sammanhang”, skrev i jag i september i höstas, ”är Brottsofferjouren, ideell organisation och hamn av trygghet i rättsprocesserna. Det är Brottsofferjourens vittnesstödpersoner som står utanför våra rättssalar och hjälper till när det är dags att ”säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”. De förklarar hur rättegången går till och håller med avskilda rum om man inte vill vänta i samma som den tilltalade. Nyligen fick Brottsofferjouren se sitt verksamhetsstöd minskat med tio procent. En milt uttryckt märklig signal från Beatrice Ask. Den prioriteringen får en ny regering gärna ändra på.”

 

Några månader senare fick jag, tyvärr, anledning att beklaga också den nya regeringens bristande engagemang:

Centralt för ett framgångsrikt bovinfångande är också att hela brottsbekämpningens infrastruktur tas om hand – rättsapparaten måste vara väloljad. En viktig diskussion på detta område är det växande problemet med uteblivna vittnen. I detta sammanhang måste man beklaga att regeringen inte såg vikten av Brottsofferjourens insatser vad gäller vittnesstöd, utan istället valde att lägga sina satsningar uteslutande på kvinnojourerna.

 

Brottsofferjouren själv skrev häromdagen en debattartikel i Dagens Samhälle och uppmanade politiker att beväpna vittnesstödet med bättre resurser.  Jag hoppas att den uppmaningen når fram och får positivt svar.

 

Arkiv