Medan vi debatterar Wagnersedlar…

Sorgligt, skrämmande och oacceptabelt skriver Tove Lifvendahl på dagens ledarsida om den antisemitism som belystes när Uppdrag granskning i veckan utspelade sig i Malmö. Textens exempel på personer som tar av sig kippa och slöja för att gå tryggt på stan ser vi i flerfaldiga versioner numera. Många räds att visa och uttrycka sin identitet öppet.

I Expressen beskriver journalisten Negar Josephi de andra identitetslagren, den judiska identiteten och hur hoten och hatet mot den senare inte sällan kommer från människor som har rötter i Mellanöstern.

”Att sverigedemokraten Björn Söder inte tror att man kan vara svensk och jude samtidigt har fått mycket uppmärksamhet, och välförtjänt kritik. Forskningen visar nämligen att han har fel. Enligt en undersökning av Lars Dencik, professor i socialpsykologi vid Roskilde universitet uppfattar sig svenska judar i exceptionellt hög grad som både svenska och judiska, jämfört med hur det ser ut i andra europeiska länder.”

Passagen ovan får mig att minnas ett reportage från Paris strax efter terrordådet mot kosherbutiken. En dam resonerar där på ungefär samma sätt, men förklarar att den senaste tidens tilltagande antisemitism i Frankrike har fått henne att omprioritera bland identiteterna:

”Hon spänner blicken i mig och säger att ”mina tre barnbarn har tvingats lämna Paris”.

– De flyttade till Israel förra året. Vi är alla födda här, och trodde att vi kunde leva i Paris för alltid. Men mina barnbarn har ingen framtid i detta antisemitiska Frankrike med galna jihadister på gatorna.

Själv känner sig Fanny Belissa för gammal för att flytta och börja ett nytt liv i Israel. Men hon ”har ändrats inuti” de senaste åren.

– Förut kände jag mig i första hand som fransyska och i andra hand judinna. Med ökad antisemitism i Frankrike har vi närmat oss Israel. Nu, särskilt efter terrordådet, känner jag mig som främst judinna och sedan fransyska, säger hon.”

Vi säger ofta att terroristerna vill uppnå splittring och polarisering. Den förändring ”inuti” som fransyska judinnan Fanny Belissa berättar för SvD om ovan är polariseringens själva essens. Just så här ser den ut, i realtid. En omprioritering, föranledd av att man känner att ens religiösa eller kulturella identitet är under direkt och skarpt hot. Det är förstås en fullständigt begriplig reaktion, att sluta sig inåt och skydda det som står under hot. Samtidigt är det fruktansvärt tragiskt för det som Fanny Belissa säger är därmed också att hon prioriterar ned den identitet som är den förenande, den som hade förmågan att knyta oss samman trots religiösa och kulturella olikheter.

Andra verkar tänka likadant. I fredags rapporterade Ekot om hur tusentals judar vill lämna Paris och Frankrike på grund av den växande antisemitismen. Destinationerna för denna grupp är Israel eller USA, snarare än andra länder i Europa.

Det är väldigt sorgligt. Europa börjar återigen bli en kontinent från vilken judar flyr. Alltmedan vi förnumstigt pseudodebatterar hotet från Wagner.